De vanligaste typerna av tennisskador

Vid utövandet av alla sporter finns det en sannolikhet för idrottsskador. Tennis är en så fysiskt komplett sport, där de flesta musklerna används, att det är lätt att skada någon del av kroppen. Det är därför det är så viktigt att känna till de vanligaste typerna av idrottsskador inom tennis.

Om du är en idrottare och vill veta de viktigaste idrottsskadorna hos tennisspelare, hur man förebygger och behandlar dem, fortsätt läsa det här inlägget. Vi kommer också att prata om RICE-terapin och dess betydelse för idrottsutövande. Låt oss komma igång!

Vilka är de vanligaste typerna av skador när man spelar tennis?

Det sätt på vilket skador uppstår i tennis beror på tung träning och repetitiva rörelser. Det som utlöser skador hos tennisspelare är den höga belastningen på axlar, armbågar, handleder, knän och fotleder. En mindre andel beror på direktkontakt med andra spelare, skador och kontusioner.

Skador på axlarna

Axeln är den led som lider mest under tennis, på grund av acceleration och onormala rörelser. Bland de vanligaste rörelserna är evig rotation och abduktion, som blir extrema rörelser för denna led. De utförs vanligtvis vid serve och spikrörelser, särskilt när du vill uppnå maximalt rörelseomfång.

Bland de vanligaste skadorna på denna led är:

• Dislokationer: Detta är separationen eller utmatningen av humerushuvudet från glenoidhålan i skulderbladet. De uppstår vanligen på grund av rörelser i armens yttre rotation, felaktig teknik, fall eller direkt trauma. Det orsakar smärta, oförmåga att röra armen och, om det inte åtgärdas så snart som möjligt, en ökning av volymen.
• Subluxationer: I det här fallet är utmatningen av humerushuvudet inte slutförd och det återgår spontant till sin position. Det orsakas vanligtvis av konstanta skador på denna led som orsakar en anatomisk förändring av leden. Det genererar mycket smärta och dess karakteristiska drag är tecknet för död arm.
• SLAP-skada: Detta orsakas av en direkt skada på fibrocartilage labrum. Detta kan vara delvis eller helt sönderrivet på grund av fall på utsträckt arm eller repetitiva rörelser. Det orsakar främst svaghet, stelhet, klickande och instabilitet när leden rörs.

Skador på armbågen

Den främsta orsaken till armbågsskador i tennis är progressiv degeneration. Dessutom finns det en ökad efterfrågan på inre rotation av armbågen, i kombination med snabba förlängningskrafter som skapar kompression på leden. Det är mycket vanligare hos nybörjare eller på grund av dålig teknik som backhandslag och snabb handledsflexion.

Den typiska skadan i denna led är:

• Lateral epikondylit: Den genereras av en överbelastning av armens extensor-muskelfibrer när rätt teknik inte utförs. Det är en mycket smärtsam skada på grund av den inflammation som genereras i armbågen, vilket är anledningen till att den också orsakar sveda. Smärtan och svedan förvärras vanligtvis med ökad aktivitet i området.

Handleds- och handskador

De flesta handleds- och handskador kan orsakas av repetitiva rörelser eller direkt trauma. De strukturer som vanligtvis påverkas är ligament, senor, nerver och ben. Skador orsakas av bollträffande snurr och tvåhands backhandrörelser. De orsakas också av stötar och trauma som genereras av bollarna i racketarna och som påverkar lederna.

De vanligaste skadorna är:

• Tendonit i handleden: Handleden lider mycket av de stötar som genereras av slag och rörelser med racket. Eftersom det är ett område som huvudsakligen består av senor, genereras degenerativa processer av överbelastning och upprepade trauman. Detta tillstånd orsakar inflammation, rodnad, svaghet, knäppning och knäppning när du rör handen.
• Kapsulit i fingrarna: Denna skada är vanlig i händerna och beror på stötar mot lederna i fingrarnas falanger. Traumat ger upphov till inflammation eller bristning i ledkapseln som orsakar smärta, sveda och accentuerad inflammation.

Skador i ryggen

Sportskador på ryggraden hos tennisspelare beror i allmänhet på mekaniska orsaker. De beror på sportens rörelsekaraktär med svängar och plötsliga hastighetsförändringar. Detta genererar diskkompression som ett resultat av den kontinuerliga sammandragningen av musklerna i ryggraden.

Detta område tenderar att ofta skadas eftersom det absorberar den kontinuerliga överansträngningen, och den vanligaste patologin är:

• Ländryggssmärta: De flesta ländryggsbesvär orsakas av muskelkontraktioner och bristningar eller skador på kotskivorna och nerverna. Dessa skador orsakas vanligtvis av omfattande rotationsrörelser av bålen för att få fart. De genererar smärta i nedre delen av ryggen som kan sträcka sig till skinkorna och den bakre delen av benet.

Knäskador

Knäskador i tennis orsakas vanligtvis av upprepade mikrotrauman mot knäleden. De orsakas av inverkan av svängar, plötsliga rörelser, plötsliga riktningsförändringar och inbromsningar. Leden kan skadas i nivå med senor, ligament eller internt vid menisken.

De vanligaste patologierna inkluderar följande:

• Patellar tendonit: Detta är en av de vanligaste skadorna i tennis och innebär att patellarsenan går av eller blir inflammerad. Denna är ansvarig för att sammanfoga knäskålen med skenbenet och är ansvarig för att möjliggöra löpning, hopp och sparkar. Skadan orsakas av frekventa och repetitiva rörelser som överbelastar knäleden. Skadan orsakar intensiv smärta när man sträcker ut benet, sitter, hoppar och böjer sig, vilket ger upphov till större stelhet.
• Meniskskador eller slitage: Meniskruptur eller förslitning orsakas av skarpa svängar och plötsliga förlängningar eller fall med utsträckta knän. Detta orsakar sprickor och partiella eller totala tårar som genererar diffus smärta, ökad volym och funktionsbegränsning.
• Skada på främre korsbandet: Denna knäskada orsakas av översträckning, bristning eller total ruptur av detta ligament. Det är resultatet av plötsliga stopp, plötsliga riktningsförändringar eller hopp och fall på fötterna. När det inträffar genereras ett högt poppande ljud som åtföljs av intensiv smärta, snabb volymökning, instabilitet och oförmåga att röra knäet.

Skador på fotled och fot

Fotleden är alltid mer benägen att skadas, särskilt hos tennisspelare. De orsakas oftast av de snabba riktningsförändringar och hopp som förekommer i sporten.

De vanligaste skadorna på fotleden och fötterna är följande:

• Stukad fot led: Denna typ av skada orsakas av överbelastning på fotleden som ett resultat av att tennisspelare vrider och vänder sig. Detta kan leda till balansförlust och orsaka sträckning av ligamenten som kan vara mild, måttlig och mycket allvarlig. Denna skada orsakar smärta vid rörelse av leden, svullnad, blåmärken, knäppning och instabilitet. Krossande och instabilitet.
• Akillestendinit: Detta är en inflammation i hälsenan som orsakas av mycket intermittenta, intensiva idrottsaktiviteter. Det orsakar smärta på baksidan av fotleden som kan sträcka sig ner i benet. Kännetecknande för denna skada är att den genererar mycket stelhet i fotleden, särskilt på morgonen.
• Plantar fasciit: Detta är en inflammation i plantarfascian som orsakas av överdriven stress från löpning eller hoppning utan ordentlig träning. Det genererar intensiv smärta när man vilar foten, går barfota eller hoppar tillsammans med mycket känslighet i fotsulan.

Bästa produkterna för återhämtning efter tennisskador

Bästsäljare

Hur förebygger man skador hos tennisspelare?

Tennis kan orsaka kroppsskador till följd av fysiskt slitage, särskilt när det inte finns tillräckliga förberedelser. För att undvika skador är det tillrådligt att övervaka din träning och hålla dig i fysiskt toppskick.

Det bästa du kan göra är att följa följande rekommendationer:

• Värm upp ordentligt: Det är mycket viktigt att värma upp i minst 15 minuter. Du bör börja med en lätt joggning, kombinerat med motståndsövningar och stretching. I tennis är det nödvändigt att träna axlar, armar, händer, knän, anklar och fötter för att förbereda dem för den fysiska aktivitet som ska utföras.
• Avsluta träningenmed en nedvarvning: Efter en träningsrutin eller efter en match är det nödvändigt att kyla ner sig i 20 minuter. Nedvarvningsövningar kombinerar en lugn promenad runt planen med djupandning och muskelsträckning. Nedvarvning ger optimal vävnadsåterhämtning genom att tillföra mer syre och spola ut giftiga ämnen från kroppen.
• Bra näring och vätskebalans: Före, under och efter varje träningspass och match är det nödvändigt att bibehålla god närings- och vätskebalans. Kosten bör innehålla en bra portion kolhydrater, en bra portion protein och, i mindre utsträckning, enkelomättade eller fleromättade fetter. När det gäller hydrering är det nödvändigt att fylla på vätskor och elektrolyter med mycket vatten och isotoniska drycker.
• Förbättra din kondition: Det enklaste sättet att förebygga tennisskador är att upprätthålla en god kondition. Det är inte nödvändigt att ha en stereotypisk antropometrisk mätning. Det handlar mer om att hålla de övre och nedre extremiteterna samt bålmusklerna i form.
• Idrottsmassage: Idrottsmassage är utformad för att konditionera musklerna för framtida tennisträning. Det förebygger också skador, hjälper till att förbättra vävnadens tillstånd och gör att musklerna återhämtar sig snabbare. De kan användas före varje träningspass eller match och som en underhållsmetod i tennisrutiner.
• Användning av varma/ kalla terapier: Varma och kalla kontrastterapier är ett utmärkt alternativ för muskelrehabilitering inom tennis. Kombinationen av värme och kyla ger stora fördelar för vävnaderna. Värme orsakar vasodilatation vilket möjliggör ökat blodflöde till muskelvävnaderna och säkerställer syresättning och avslappning av vävnaderna. Kyla, å andra sidan, minskar smärta och inflammation som orsakas av tung träning.
• Använd kompressionskläder: Att bära kompressionskläder är idealiskt för tennisträning eftersom de säkerställer blodflödet under träningen. I proportion genererar de 40% mer under träning och 30% mer under vila. Detta minskar avsevärt trötthet och risken för framtida skador.
• Användning av akupressurterapier: Akupressur är en alternativ terapi som bygger på akupunktur, en kinesisk medicinsk metod. Det innebär att man applicerar tryck på mycket specifika platser i hela människokroppen för att lindra muskelspänningar. Det ökar också blodflödet för att lindra värk och smärta från de ansträngande övningarna i tennis.
• Användning av termoterapi och kryoterapi: Termoterapi är en av de mest användbara terapierna för att förebygga tennisskador. Värme främjar vävnadscirkulationen, genererar bättre syresättning och näring och ger avslappning till vävnaderna. Kryoterapi, å andra sidan, genererar vasokonstriktion på vävnadsnivå, vilket leder till en minskning av blodflödet. Detta resulterar i en minskning av smärta och inflammation efter sportaktiviteter.
• Användning av rätt utrustning: Slutligen är det viktigt att ha rätt utrustning när man spelar tennis. Att bära rätt kläder och skor främjar bekväm träning och förhindrar framtida skador. Dessutom bör man välja bra utrustning som ergonomiska racketar och kvalitetsbollar, anpassade till idrottarens träningsnivå.

Hur använder man RICE-terapin för att behandla första hjälpen-skador hos tennisspelare?

RICE-metoden är en serie steg som är särskilt utformade för tidig behandling av idrottsskador. Den fungerar som en första behandling innan man går till en mer specialiserad vårdcentral. För närvarande används PRICE-terapin, en uppdatering av RICE-terapin, även om den senare fortfarande är den mest kända.

Detta är de steg som ska följas vid behandling av idrottsskador hos tennisspelare:

• Skydd (P): Det första man bör göra är att skydda det område som har skadats genom att förhindra belastande rörelser. Detta görs genom att placera ortoser eller ledstöd som inte tillåter flexion och extension. Bland de vanligaste är knästöd, fotledsstöd, bland andra.
• Vila(R): Därefter bör vilostadiet inledas, vilket baseras på att minska aktivitetsbelastningen i den skadade leden eller området. Det bör vara en relativ vila och bör inte överstiga 48 timmar för att förhindra att området blir helt orörligt. Det bästa man kan göra i detta skede är att använda ett funktionellt bandage för att möjliggöra säkra rörelser.
• Is (I): Dessutom bör kyla appliceras på området, vilket hjälper till att minska inflammation och smärta. Det bör appliceras med exponeringstider som inte överstiger 20 minuter, mellan 6 och 8 gånger om dagen. Kompresser eller kalla gelförpackningar kan användas för att göra appliceringen lättare och enklare.
• Kompression (C): Dessutom bör ett elastiskt bandage användas för att förhindra ytterligare inflammation på vävnadsnivå. Detta elastiska bandage möjliggör en bättre venös återgång och större stabilitet i det skadade området. Precis rätt mängd tryck bör appliceras så att vävnaderna förblir fasta och gör det möjligt att utföra dagliga aktiviteter.
• Högläge(E): Slutligen är det viktigt att höja det drabbade eller skadade området för att minska blodtrycket lokalt. Vid inflammation ökar blodflödet till området och smärtan tilltar; upphöjning förhindrar endast denna fysiologiska reaktion. För att högläge skall vara effektivt måste skadeområdet ligga ovanför hjärtat.

Referenser

1. Kibler, W. B., & Safran, M. (2005). Tennisskador. Epidemiologi för pediatriska idrottsskador: Individual Sports, 48, 120-137. https://www.karger.com/Article/Abstract/84285
2. Pluim, B. M., Staal, J. B., Windler, G. E., & Jayanthi, N. (2006). Tennisskador: förekomst, etiologi och förebyggande åtgärder. British journal of sports medicine, 40(5), 415-423. https://bjsm.bmj.com/content/40/5/415.short
3. Dines, J. S., Bedi, A., Williams, P. N., Dodson, C. C., Ellenbecker, T. S., Altchek, D. W., ... & Dines, D. M. (2015). Tennisskador: epidemiologi, patofysiologi och behandling. JAAOS-Journal of the American Academy of Orthopaedic Surgeons, 23(3), 181-189. https://journals.lww.com/jaaos/Fulltext/2015/03000/Tennis_Injuries__Epidemiology,_Pathophysiology,.6.aspx
4. Nigg, B. M., & Segesser, B. (1988). Spelunderlagets inverkan på belastningen på rörelseapparaten och på fotbolls- och tennisskador. Sports medicine, 5, 375-385. https://link.springer.com/article/10.2165/00007256-198805060-00003
5. Bylak, J., & Hutchinson, M. R. (1998). Vanliga idrottsskador hos unga tennisspelare. Sports medicine, 26, 119-132. https://link.springer.com/article/10.2165/00007256-199826020-00005
6. Abrams, G. D., Renstrom, P. A., & Safran, M. R. (2012). Epidemiologi för muskuloskeletala skador hos tennisspelare. British journal of sports medicine, 46(7), 492-498. https://bjsm.bmj.com/content/46/7/492.short
7. Chandler, T. J. (1995). Träningslära för tennis. Clinics in sports medicine, 14(1), 33-46. https://europepmc.org/article/med/7712556
8. Nirschl, R. P. (1988). Förebyggande och behandling av armbågs- och axelskador hos tennisspelare. Clinics in Sports Medicine, 7(2), 289-308. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0278591920309364
9. Eygendaal, D., Rahussen, F. T. G., & Diercks, R. L. (2007). Biomekanik i armbågsleden hos tennisspelare och relation till patologi. British journal of sports medicine, 41(11), 820-823. https://bjsm.bmj.com/content/41/11/820.short
10. Perkins, R. H., & Davis, D. (2006). Muskuloskeletala skador inom tennis. Physical Medicine and Rehabilitation Clinics, 17(3), 609-631. https://www.pmr.theclinics.com/article/S1047-9651(06)00031-3/fulltext