🎁 10% rabatt på din första order! ⏩ KLICKA HÄR!

Kompressionsterapi

Kompressionsterapi, som kanske är okänd för många, är en allmänt använd medicinsk resurs. Man använder bandage, kompressionsärmar och andra kläder och det finns varianter som du kanske finner ännu mer användbara, t.ex. elastokompression.

Vill du veta vad denna terapi består av, hur fördelaktig den kan vara beroende på patologier och sjukdomar (det finns olika grader eller klasser med olika rekommendationer) och hur den förhåller sig till idrott? Vi kommer att berätta allt här så att du har de bästa medicinska föreställningarna och vet när eller varför du kan behöva denna resurs.

Vad är medicinsk kompressionsterapi och vad består den av?

Medicinsk kompressionsterapi.

Detta är en åtgärd som är typisk för den medicinska sektorn och där man använder ett elastiskt element, vanligtvis band i flera lager eller starka kompressionsstrumpor, för att utöva tryck på ett visst område och få det kontrollerat. Syftet är att förbättra blodcirkulationens hastighet och undvika stagnation tack vare kompressionens verkan på venväggarna, vilket innebär många andra förbättringar, till exempel en korrekt funktion av kärlväggen, en avlastning av de drabbade områdena eller en förbättring av en vävnads ämnesomsättning.

För att denna terapi ska vara effektiv krävs att den appliceras på ett halvpermeabelt membran så att vatten kan passera igenom. Eftersom detta är fallet är det en idealisk behandling både för att minska ödem och för att läka sår, vilket är de mest kända målen (även om det inte är de enda, som vi kommer att se).

Målet är att skapa en viss mängd lymfa, vilket beror på hur genomsläpplig den kapillärvägg som vi komprimerar är och på graden av hydrostatiskt och onkotiskt (volym) tryck i blodet/vävnaden. En stor hydrostatisk skillnad underlättar filtreringen; om den är onkotisk orsakar den reabsorption.

Detta leder oavsiktligt till att man återskapar förhållanden som gynnar olika kroniska sjukdomar, även om detta inte är deras huvudsyfte. Operationen bygger på ett matematiskt element som kallas Starlings ekvation och som formulerades 1896.

Den anger att F=c(Pc-Pt)-(pic-pit), där:

  • F: Nettofiltreringskraften, lymfans ursprung.
  • c: Filtrationskoefficient.
  • Pc: Kapillärtryck.
  • Pt: Vävnadstryck: P: Kapillärtryck.
  • pic: Kapillärt onkotiskt tryck.
  • pit: Onkotiskt tryck i vävnaden.

Denna ekvation används för att fastställa balansen mellan de olika trycken i området. Den hjälper oss att förstå hur lösningsmedlet plasma glider ut ur blodomloppet. Naturligtvis är den uppkallad efter fysiologen Ernest Starling, som kunde konstatera att saltlösningar absorberas genom osmotiskt tryck.

Dess praktik går tillbaka till många århundraden, och dess användning vid behandling av ödem i första hand och vid andra störningar som lymfatiska eller venösa störningar återspeglas i den. För sår, som är det område där den är mest känd, är den den äldsta kända behandlingen och förblir den mest effektiva om det inte finns några arteriella oregelbundenheter.

När det gäller vad kompressionsterapi består av är den i princip helt varierande eftersom metoderna, graderna, stilarna, formerna och till och med materialen skiljer sig åt, förutom att komprimera det önskade området.

Det väsentliga är att vi efter en diagnos och beroende på typ av behov beräknar hur mycket kompression vi ska utöva på patientens drabbade område för att minska obehaget och försöka förbättra situationen. Naturligtvis måste även varaktigheten kvantifieras, liksom definitionen av de olika observationer som ska göras i varje enskilt fall.

Detta innebär naturligtvis att även om det kan vara mycket fördelaktigt finns det också många sätt på vilka det kan göras fel. Vi kan till exempel välja fel material eller kläder, tillämpa mer eller mindre tryck, behandlingen är oförenlig med andra patologier, patienten kan helt enkelt inte tolerera den komprimerande åtgärden osv. Resultatet kan i själva verket bli en försämring av det problem som har fått oss att välja kompressionsbehandling. Därför måste den göras med stor försiktighet och tillräcklig kunskap.

Bestseller

Vilka är fördelarna med kompressionsterapi?

Även om vi upprepar att denna terapi inte är helt etablerad i vårt land, är sanningen den att de positiva fysiska effekter som erbjuds av kompression av vävnader är obestridliga och förekommer på olika nivåer.

I den arteriella cirkulationen

När det gäller den arteriella cirkulationen, även om vi alltid måste använda vårt sunda förnuft, är sanningen den att det inte finns några tydliga grader av kompression. Naturligtvis ska vi försöka att inte hindra blodflödet. I detta fall kommer kompressionen att vara nära relaterad till det systoliska trycket. Om detta är lågt är högkompressionsbehandling kontraindicerad. Genom att röra sig i siffror mellan 30 och 80 mmHg, för intermittenta pneumatiska system, kan vi bland annat uppnå en ökning av det arteriella flödet.

I det venösa systemet

När man står är det venösa trycket i nivå med ryggradets vikt från fot till förmak, mellan 80 och 100 mmHg. En patient med lämpliga ventiler minskar detta tryck med 10 till 20 mmHg. När så inte är fallet rör sig blodet upp och ner där det finns dysfunktionella ventiler. Med retrograd strömning är tryckfallet mindre när man går. Det går in i vävnaderna och ger upphov till ödem.

När venerna med olämpliga klaffar komprimeras ökar det ortograda flödet, som går till hjärtat. Samtidigt minskar det venösa flödet och den lokala blodvolymen omfördelas. En mycket god dränering av det djupa venösa systemet uppnås också. Med det ökar cirkulationshastigheten, som förbättras.

En negativ punkt i detta fall är att hjärtats förbelastning ökar och därmed hjärtminutvolymen. Om detta kan vara ett problem för patienten på grund av hans sjukdomshistoria bör bilateral lårbandage särskilt undvikas.

Med en mindre diameter på de större venerna blir flödet snabbare (om det arteriella flödet bibehålls). Om man till exempel ligger ner, med ett tryck som överstiger 10 mmHg, minskar man den venösa insufficiensen och förhindrar därmed bildandet av tromber. När vi står upp behöver vi däremot mycket mer kompression (40 eller 50 mmHg ) om vi vill bibehålla en tydlig effekt på flödet eftersom trycket fluktuerar.

I den ödematösa vävnaden

Ett ödem är en ansamling av vätska i den extravaskulära vävnaden. Det uppstår när det finns komplexa interaktioner med permeabilitet och gradienter som huvudpersoner. Vid kompression bör den förlust av kapillärvätska som sker motverkas. Det vill säga minskningen av kapillärt läckage försvinner. Det lokala trycket ökar och vätska trycks in i vener och kärl för att hjälpa till med reabsorptionen och därmed minska ödemet.

Nukleärmedicinen säger oss att när vi komprimerar förlorar vi mer vatten än protein, vilket ökar det onkotiska trycket och lätt återackumulerar de ödematösa vätskorna. Beroende på hur mycket tryck vi utövar och på bandaget varierar de inre volymerna i lymfkärlen, venerna och artärerna.

Det väsentliga är att de yttre vävnaderna komprimeras mer än de inre, genom att den kraft som kompressionsärmen utövar sprids till de omgivande vävnaderna. Återskapandet av vissa tillstånd bidrar till att bota sjukdomar genom att använda cytokiner på höga och låga nivåer (antiinflammatoriska och proinflammatoriska).

I lymfsystemet

Djup posttrombusvenös insufficiens resulterar i en minskning av den subfasciala lymfatiska transporten, så att lymfsystemet inte längre uppfyller sin funktion, som är att avlägsna överflödig vätska från vävnaderna. För att förbättra denna transport används oelastiska bandage och promenader rekommenderas också. Vi måste dock påpeka att en effekt som också uppstår är minskningen av den prefasciala lymftransporten.

Med en varaktig kompression är det också möjligt att vända de morfologiska förändringar i kärlen som kan ha uppstått, såsom extravasering eller fragmentering. Var försiktig eftersom normaliseringen av lymfsystemets funktion har en inverkan på minskningen av ödemer; som ni har läst hänger allting ihop.

I mikrocirkulationen

När du utför kompressionsterapi påskyndar du blodflödet och hjälper till att frigöra leukocyter i endotelet. Kapillärfiltreringen minskar och ökad resorption uppnås genom att vävnadstrycket ökar. Du kan undvika att styva lipodermatosklerotiska områden där vävnadstrycket blir för högt. Gradienten ökar och huden mjukas upp.

Vi hjälper också till att läka sår (och minska smärtan) eftersom kompressionen minskar nivån av vaskulär endoteltillväxt samt tumörtillväxt via minskning av serumcytokin.

När rekommenderas kompressionsbehandling?

När ska man använda kompressionsterapi?

Du kanske redan har förstått att kompression av våra kroppsdelar främst rekommenderas vid kärl- och vätskeavrinning och rörelseproblem. Dessa kan vara mycket varierande, men de som använder sig mest av denna metod är följande

  • Venösa sår: De skadade venösa väggarna hindrar blodet från att strömma tillbaka till hjärtat på ett adekvat sätt. Vid högt tryck är det den mest effektiva metoden för att behandla dem.
  • Ödemer: Uppenbarligen bildas ödem som ett resultat av de problem vi har beskrivit ovan, särskilt på grund av dålig venös vätska och på grund av att vårt lymfsystem är bristfälligt. Om båda situationerna behandlas behandlar du ödemet både från dessa punkter och i sig självt; trippelverkan!
  • Primär degeneration av klaffarna i de stora venerna: Det är dessa som startar blodomloppet så deras goda skick är viktigt.
  • Posttrombotiska lesioner: Dessa orsakar att klaffarna i de stora venerna blir olämpliga, vilket gör att blodet svänger där det inte finns några klaffar.
  • Benägenhet till blodproppar: Om du lider av detta kan du genom att bära kompressionsärmar regelbundet eller med jämna mellanrum hjälpa till att påskynda blodflödet om det är långsamt eller tätt, och på så sätt förhindra att proppar bildas.
  • Ärr: Dessa, som är resultatet av sår, bildas snabbare med lämplig kompression.
  • Åderbråck: Dessa uppträder mycket ofta under graviditeten på grund av kvinnans fysiognomiska förändringar och kan lätt döljas.
  • Hjärtsvikt: Volymförändringen på grund av kompression ger upphov till blodvolym, vilket leder till hjärtats förspänning.
  • Återfall: Om situationer av veno-lymphatisk typ har uppstått och dessa återkommer bör kompression användas som förebyggande åtgärd.
  • Förbättring av muskeltonus: Det är inte nödvändigt att använda denna terapi på ett så specifikt eller medicinskt sätt som för behandling av ovanstående. Det är ingen nyhet för någon att kompressionsärmar, sportkläder och liknande bidrar till att förbättra blodflödet och muskeltonus. Dessutom innebär idrottsutövning med denna typ av kompression en större säkerhet för att undvika t.ex. revor.
  • Återhämtning efter skador: På samma sätt som ovan kan man genom att hålla varje element på sin plats och förespråka bättre funktionalitet (för detta är det nödvändigt att effektivt beräkna kompressionsnivån) göra det möjligt för oss att återhämta oss tidigare och bättre från vissa typer av skador.

Kurser i medicinsk kompression och dess användning inom sjukgymnastik.

Kurser i medicinsk kompression

Det är förståeligt att de olika patologierna och de tillhörande omständigheterna kräver att den kompressiva terapin anpassas individuellt. Det finns ingen enhetlig metod för att utföra denna terapi och den är till att börja med indelad i fyra klasser. Med hänsyn till andra faktorer kan man sedan välja att vidta mer, mindre eller andra åtgärder för att anpassa sig till den situation som patienten upplever.

Klass 1

Det är den enklaste och kan utföras i öppen vård utan att det behövs någon medicinsk diagnos. Kompressionen är lätt. Den är i allmänhet förebyggande eller förbättrar en levnadsstandard som kan påverkas senare. Den anses säker i praktiskt taget alla situationer.

Den används i enkla fall som t.ex:

  • Det är viktigt att förebygga trombos, venös trombos eller åderbråck under graviditeten.
  • Detsamma gäller om man tillbringar många timmar i samma ställning.
  • Minskning av trötthet i extremiteterna och tyngdlöshet.
  • Små åderbråck utan ödem.
  • Lätt svullnad.
  • Postoperativ behandling av åderbråck (i detta fall måste naturligtvis instruktionen JA ges av den läkare som ansvarar för operationen).

Trycket är lägst, mellan 20 och 30 mmHg (de värden vi anger gäller alltid med hänsyn till en fotled).

Klass 2

I det här fallet måste behandlingen anges av en läkare efter diagnos. Den utförs fortfarande i öppen vård om det behövs, efter samråd med din allmänläkare. Vi anser att den är säker i de allra flesta situationer, utom om det finns artärproblem eller om du lider eller har lidit av trombos vid ett flertal tillfällen.

Vi skulle gå vidare till förhållanden av genomsnittlig karaktär som t.ex:

  • Uppkomst av stora åderbråck vid graviditet.
  • Åderbråck med små ödem.
  • Ytliga vener med post-flebit.
  • Efter skleroterapibehandling.
  • Återkommande svullnad.
  • Efter sårbildning av små sår.
  • Upprätthållande av tonus.

I det här fallet skulle trycket (vid ankeln, låt oss komma ihåg) öka från 30 till 40 mmHg. Det finns också några extra överväganden om det finns situationer som lider av kardiovaskulära aspekter eller annat.

Klass 3

Detta bör helst göras i ett specialiserat rum, på ett sjukhus. Det är en intensiv kompression. Kompressionsterapi på nivå 3 eller klass 3 bör utföras när specialisten redan har behandlat problem som de som anges nedan.

De situationer där kompressionsterapi på nivå 3 bör användas är följande:

  • Åderbråck av betydande storlek inklusive ödem.
  • När stora sår håller på att läka.
  • Vid posttraumatiskt ödem.
  • Även vid reversibla lymfatiska ödem.
  • Permanent venös svaghet.

Här skulle vi öka trycket genom att röra oss mellan 40 och 50 mmHg.

Klass 4

Slutligen skulle klass 4 av kompressionsbehandling tillämpas i fall där man inte ser förmågan att agera på annat sätt. Detta bör göras av läkare på sjukhus.

Dessa skulle vara:

  • Irreversibla lymfatiska ödem.
  • Svåra posttrombotiska syndrom.
  • Lipödem.

Här kan vi nå upp till ett tryck på 60 mmHg.

Vilka är fördelarna med att använda kompressionsärmar och kompressionskläder inom idrotten?

Kompressionsärmar i idrottsutövning

Kompressionsterapi kan också vara fördelaktigt vid idrottsutövning, både under och efter aktiviteten. Även om det är en medicinsk terapi som är inriktad på andra sjukdomar är sanningen den att dess fördelar är lika njutbara på detta område. Det skulle glädja oss om du fick lära dig mer om några av de kläder som används i kompressionsterapi och hur man använder dem på rätt sätt när man idrottar.

Som ni kan föreställa er är dessa kläder tillverkade av material som kan bibehålla våra kroppars form och smidighet genom en kompressionsnivå som är långt ifrån stel. De användes först inom den medicinska sektorn. Det var inte förrän i slutet av århundradet som dessa kläder började användas inom idrotten, särskilt inom eliten. Detta beror naturligtvis på att syftet var att undvika eventuella rivningar under träningen eller förskjutningar när den var över.

Dessa plagg dras åt mot kroppen för att sätta tryck på musklerna, så att blodcirkulationen gynnas och ökar med upp till 40 procent. Samma sak gäller för vila.

Kompressionsärmar rekommenderas alltid vid idrottsutövning. Det är nödvändigt att veta hur man väljer rätt. Du kan till och med leta efter en prestationsökning vid daglig träning, till exempel för att påskynda återhämtningen och för att uppnå mer synliga effekter tack vare ökad syrepumpning.

Naturligtvis försöker vi med det förebygga muskelnedbrytning. De är också lämpliga för att förebygga muskel- och till och med ledvibrationer beroende på vågverkan.

Som ni kan föreställa er skiljer sig dessa kläder från de bandage vi ser på sjukhusen när en kompression utförs, eftersom de redan är ett helt plagg som sådant som säljs för detta ändamål. Det finns faktiskt flera olika typer, som de är:

  • Kompressionsstrumpor
  • Kompressionsärmar för vaden
  • Kompressionsärmar för fotled
  • Kompressionsärmar för armbågar
  • Kompressionsärmar för knä
  • Axelstöd

Det finns även andra kompressionsförpackningar som inte är specifikt idrottsliga utan medicinska, t.ex. platta stickade strumpor, skyddande bandage, kort sträckning, flerkomponentsförpackningar, immobiliserande eller partiellt stöd (styv del), kardborreband etc.

Försäljningslista över kompressionsförpackningar för sport:

  • Främjande av reflexmässig venös vasokonstriktion.
  • Snabb återhämtning av musklerna vid stor ansträngning.
  • Massage av skelettmusklerna.
  • Detta innebär en bättre passform med de hårda områdena.
  • Upprätthållande av kroppsvärme.
  • Omvandling av ånga till svett, vilket eliminerar den obekväma och otillräckliga fuktigheten från ekvationen.
  • Trötthet tar längre tid att visa sig.
  • Bättre och säkrare rörelser kan ges, perfekt för stretching och för de mer riskfyllda övningarna.
  • De underlättar den intravenösa återföringen.
  • Hållningen korrigeras.
  • Stötar absorberas och vi lider mindre av vibrationer.
  • Blodet cirkulerar mer och bättre och syresätts.
  • Toxiner som har ackumulerats dräneras bort.
  • Motståndskraften ökar.
  • Det finns mindre skavningar.
  • En god användning förbättrar idrottsprestationerna.

F.A.Q: Vanliga frågor

Hur väljer man rätt storlek på kompressionskläder?

Kompressionskläder har inte samma storlek som vanliga kläder, eftersom alla har olika kroppar som påverkar hur mycket tryck plagget kommer att utöva på din kropp. Varje fel i dessa mått kan till och med resultera i motsatt effekt till den önskade.

För specifika plagg som knäbågar, vadarärmar, lårärmar, armbågsbågar eller handledsbågar bör du mäta ledens omkrets och jämföra dessa mått med de mått som anges av tillverkaren för att välja rätt storlek. Kom ihåg att den här typen av plagg ska sitta tätt på kroppen, men utan att stänga av blodcirkulationen eller orsaka smärta. Detta avgör om användaren ska välja storlek S, M, L eller XL.

Vilka typer av kompressionsnivåer finns det?

Kompressionskläder brukar klassificeras efter hur mycket tryck i enheter av mmHg (millimeter kvicksilver) de applicerar på bärarens kropp.

I den meningen kan vi hitta plagg med följande trycknivåer:

  • Mjuk kompression: Dessa är plagg som ger mellan 8 och 15 mmHg och som används för att förebygga cirkulationsproblem, för retikulära åderbråck och för att behandla trötta ben.
  • Medium eller terapeutisk kompression: Trycket ligger mellan 20 och 40 mmHg och är fördelaktiga vid lätt svullna ben, små åderbråck eller benbesvär under graviditet.
  • Kompression av medicinsk kvalitet: Dessa plagg applicerar mellan 20 och 40 mmHg, i vissa fall upp till 50 mmHg och används i fall där man önskar bättre blodcirkulation när man står eller sitter länge, för att behandla muskel- och ledvärk och för sport.
  • Hög kompression: Detta är plagg som ger ett tryck på mellan 40 och 60 mmHg och används för att behandla tillstånd som primära lymfödem, postdekongestiv behandling eller svåra posttrombotiska syndrom.

Hur tvättar och sköter man kompressionsplagg?

Material som spandex eller neopren är känsligare än andra typer av textilier, så för att undvika att fibrerna skadas och att dina plagg förlorar sina kompressiva egenskaper rekommenderas det att du följer de här anvisningarna:

  • Tvätta i kallt vatten i känsliga program.
  • Handtvätt helst.
  • Blekas inte.
  • Torka inte i tumlare.
  • Stryk inte.
  • Använd inte tvål med mjukgörare.
  • Blekas inte

Finns det några kontraindikationer för att bära kompressionskläder?

Kompressionskläder är säkra i de flesta fall, men det rekommenderas att de undviks av personer som har något av följande speciella tillstånd:

  • Avancerad arteriell insufficiens
  • Svåra hjärtsjukdomar
  • Perifer neuropati
  • Handikappade personer som inte kan ta av sig plagget på egen hand.
  • Lungödem
  • Hjärtsvikt
  • Svåra nervsjukdomar i armar och ben
  • Vid öppna eller infekterade sår

Referenser

  1. Ramelet, A. A. (2002). Kompressionsterapi. Dermatologic Surgery, 28(1), 6-10. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1046/j.1524-4725.2002.01181.x
  2. Choucair, M., & Phillips, T. J. (1998). Kompressionsterapi. Dermatologisk kirurgi, 24(1), 141-148. https://journals.lww.com/dermatologicsurgery/Abstract/1998/01000/Compression_Therapy.24.aspx
  3. Reich-Schupke, S., Murmann, F., Altmeyer, P., & Stücker, M. (2009). Livskvalitet och patienternas syn på kompressionsbehandling. International angiology, 28(5), 385. https://www.proquest.com/openview/03b442095bcc2e1bae4c4086e7a300f6/1?pq-origsite=gscholar&cbl=46530
  4. Dissemond, J., Assenheimer, B., Bültemann, A., Gerber, V., Gretener, S., Kohler-von Siebenthal, E., ... & Partsch, H. (2016). Kompressionsbehandling hos patienter med venösa bensår. JDDG: Journal der Deutschen Dermatologischen Gesellschaft, 14(11), 1072-1087. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/ddg.13091
  5. Van den Kerckhove, E., & Anthonissen, M. (2020). Kompressionsterapi och konservativa strategier vid ärrhantering efter brännskador. Textbook on Scar Management, 227-231. https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-3-030-44766-3_27
  6. Kraemer, W. J., Bush, J. A., Wickham, R. B., Denegar, C. R., Gómez, A. L., Gotshalk, L. A., ... & Sebastianelli, W. J. (2001). Inverkan av kompressionsbehandling på symtom efter mjukdelsskador från maximal excentrisk träning. Journal of Orthopaedic & Sports Physical Therapy, 31(6), 282-290. https://www.jospt.org/doi/abs/10.2519/jospt.2001.31.6.282
  7. Partsch, H. (1991). Kompressionsterapi av benen: en översikt. Journal of dermatologic surgery and oncology, 17(10), 799-805. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/j.1524-4725.1991.tb03263.x
  8. Xiong, Y., & Tao, X. (2018). Kompressionsplagg för medicinsk terapi och sport. Polymers, 10(6), 663. https://www.mdpi.com/2073-4360/10/6/663
  9. Kraemer, W. J., French, D. N., & Spiering, B. A. (2004). Kompression vid behandling av akuta muskelskador inom idrotten. International SportMed Journal, 5(3), 200-208. https://journals.co.za/doi/abs/10.10520/EJC48556
  10. MacRae, B. A., Cotter, J. D., & Laing, R. M. (2011). Kompressionsplagg och träning. Sports medicine, 41(10), 815-843. https://link.springer.com/article/10.2165/11591420-000000000-00000

Artikel tillagd till varukorg.
0 artiklar - kr0,00