Behandling av tennisskador

Plötsliga förändringar i rörelse och hastighet, hopp, inbromsningar och kraftfulla kontinuerliga servar orsakar idrottsskador i tennis. Detta är mycket vanligt, särskilt om vår kropp inte är förberedd på att motstå dessa plötsliga förändringar i styrka. De utlöses främst av upprepning av olämpliga tekniker och övningar, dvs. överbelastningsskador.

Lyckligtvis finns det olika behandlingar som kan användas om skador uppstår under tennisträning. Nedan berättar vi om de typiska skadorna i tennis och vilka behandlingar du kan använda för allvarliga och kroniska skador. Kom och se själv!

Vilka är de vanligaste typerna av skador när vi spelar tennis?

De flesta skador som uppstår när man spelar tennis beror på dålig teknik. När de uppstår beror de på de mycket forcerade gester och handlingar som upprepas över tid när man utövar en sport.

Det är därför det finns specifika skador som är förknippade med vissa rörelser:

• Tendinit i axeln: Detta är en inflammation i slemsäcken som täcker senorna som utgör rotatorkuffen. Dess främsta orsak måste vara repetitiva och påtvingade rörelser över huvudet. Det genererar intensiv smärta, svårigheter att göra kaströrelser och brist på styrka.
• Förskjutning av axeln: Denna skada orsakas av felaktiga rörelser med mycket forcerade positioner när man utför backhands och spikes. Här är det en utgång av huvudet på humerus från glenoidhålan i skulderbladet. Det inträffar oftast när det inte finns någon ordentlig träning och teknik och i mindre utsträckning på grund av fall och direkt trauma.
• Subluxation av axeln: I detta fall kommer humerushuvudet inte helt ut ur glenoidkaviteten. Det uppstår på grund av repetitiva tvångsrörelser som under årens lopp orsakar slapphet i ligamenten som omger ledkapseln. Det finns en känsla av att benet kommer ut med spontan regression, vilket genererar obehag, smärta och en känsla av en död arm.
• SLAP-skada: Det är en lesion som har sitt ursprung i fibrocartilage labrum som finns runt glenoidhålan. Den har fått sitt namn från akronymen "Anterior to Posterior Labral Lesion". Den uppkommer av repetitiva rörelser vid kast eller fall med armen utsträckt, vilket orsakar instabilitet, svaghet, stelhet och smällar.
• Tennisarmbåge: Detta är den vanligaste patologin hos tennisspelare som orsakas av mikrobristningar i armens sträckmuskler. Det beror på överbelastning av leden och på att man spelar tennis med otillräcklig teknik. Det orsakar smärta, brännande känsla och svaghet i greppet på utsidan av armbågen, vilket förvärras när man sträcker ut, vrider eller håller i racketen.
• Tendinit i handleden: Handleden lider också ofta av den överbelastning som genereras av dålig teknik och brist på förberedelser i tennis. Effekten av repetitiva rörelser och racketstötar på bollarna orsakar inflammation i senorna som utgör handleden. Det orsakar svår smärta, svullnad, knäppning, svaghet och knäppning vid roterande, böjande och sträckande rörelser.
• Kapsulit: Skador kan också uppstå på fingrarna som orsakar mycket smärta. De uppstår som ett resultat av racketens slag mot bollarna, fall och direkt trauma som inflammerar och bryter ledkapseln. Detta genererar intensiv smärta, ökad volym och en stor omöjlighet att röra fingrarna.
• Lumbago på grund av diskbråck: Dessa genereras av mycket plötsliga impuls-, rotations- och ansträngningsrörelser. Dessa repetitiva rörelser genererar en påverkan på ryggraden som orsakar kompression i diskarna och ryggradens nerver. Dessa skador ger upphov till kraftig smärta, vanligtvis i ländryggen, och kan stråla ut till skinkorna och benen med nedsatt känsel.
• Trasiga menisker: Dålig teknik och otillräcklig träning hos tennisspelare påverkar också knäna, särskilt meniskerna. Meniskerna drabbas av plötsliga svängar, knäförlängning och fall på fötterna med benen förstådda. Detta orsakar tårar eller brott som genererar intensiv smärta, ökad volym och svårigheter att flytta benet till förlängningen.
• Skada på det främre korsbandet: Detta orsakas av hopp, fall på fötterna, abrupta stopp och mycket plötsliga riktningsförändringar. Vid ligamentet uppstår en sträckning, en bristning eller en total ruptur som ger upphov till ett kraftigt knäpp. Det orsakar också intensiv smärta, volymökning, instabilitet och begränsning av knäets rörelseförmåga.
• Patellar tendinit: Denna skada orsakas av en inflammation i patellarsenan mellan knäskålen och skenbenet. De orsakas av stötar från hopp, löpning med plötsliga riktningsförändringar och överbelastning av leden. Det orsakar intensiv smärta när man utför rörelser som att böja sig, sitta, sträcka ut benet och hoppa.
• Skador på hamstrings: Dessa muskler kan skadas genom att utföra rörelser som att springa mycket snabbt med snabba och mycket abrupta stopp. Detta orsakar överdriven sträckning och efterföljande spänning som leder till en total bristning eller brott. Det yttrar sig i intensiv och plötslig smärta med en känsla av bristning, blåmärken, ökad volym och oförmåga att röra benet.
• Stukning av fotleden: Fotleden drabbas ofta av dålig teknik, överbelastning eller stukning under tennisträning. Stukningar orsakas av en sträckning eller bristning i de ligament som stöder fotleden. De genererar smärta vid rörelse, blåmärken, instabilitet i fotleden, kramp och ökad volym.
• Akillestendinit: Akillessenan påverkas när tennisspelare ökar eller minskar intensiteten i sina löpningar. Detta orsakar inflammation på nivån för detta fibrösa band som genererar lätt smärta i baksidan av fotleden och benet. Det är mycket vanligare med stelhet på morgonen.
• Plantar fasciit: Inflammation i plantarfascian orsakas av överdriven stretching och spänning när man hoppar eller springer utan ordentlig förberedelse. Det kan också orsakas av att man inte har rätt tennisskor eller av deformiteter i fotvalvet. Det orsakar smärta när du sätter ner foten, går barfota och överkänslighet i fotvalvet.
• Benfraktur: Även om det inte är särskilt vanligt att bryta ben i tennis, kan de inträffa. De genereras av slag, fall eller direkt trauma i axel, armbåge, händer, anklar och fötter. De orsakar intensiv smärta, ökad volym, sprickbildning och omöjligheten att röra det frakturerade området.

Bästa produkterna för återhämtning efter tennisskador

Bästsäljare

Hur använder man RICE-terapi för att behandla första hjälpen-skador hos tennisspelare?

När skador uppstår i tennis kan mycket enkla tekniker tillämpas för att möjliggöra en snabb återhämtning från skadorna. Ett mycket praktiskt och enkelt protokoll är RICE, som nu har uppdaterats till att bli PRICE-terapi. Dess innebörd är Skydd, Vila, Is, Kompression och Höjning och bör tillämpas 24 till 72 timmar efter skadan:

• Skydd: Det första steget är att skydda det skadade området för att förhindra att ramen förvärras eller att andra skador uppstår. Skyddet kan ske genom att använda ledstöd eller ortoser för att undvika ytterligare inflammation och smärta.
• Vila: Därefter måste man delvis upphöra med aktiviteterna i det drabbade området. Det kan kombineras med ett funktionellt bandage för att undvika att området belastas men utan att sluta röra på det och därmed undvika stelhet. Denna vila får inte överstiga 48 timmar.
• Is: Efteråt måste is appliceras så snart som möjligt. Is är ett kraftfullt antiinflammatoriskt och smärtstillande medel som orsakas av vasokonstriktion. För att det ska fungera måste det appliceras i högst 20 minuter mellan 6 och 8 gånger om dagen.
• Kompression: Det är viktigt att göra ett kompressionsbandage för att förbättra blodtrycket och undvika ödembildning. Bandaget måste vara elastiskt för att möjliggöra bättre fixering av vävnaderna och ge större stabilitet vid rörelser.
• Höjning: För att slutföra alla dessa tekniker måste de kombineras med höjning av det drabbade området. Att hålla det drabbade området upphöjt över hjärtats nivå minskar blodflödet. Detta möjliggör en bättre venös återgång och hjälper till att minska smärtan.

Kirurgiska behandlingar för att bota allvarliga eller kroniska skador hos tennisspelare

När fysioterapeutiska behandlingar inte lyckas förbättra skadorna är det tillrådligt att välja kirurgiska behandlingar. Kirurgi anses alltid vara det sista alternativet, men när mycket allvarligare skador uppstår bör en kirurgisk lösning väljas. Av denna anledning är det nödvändigt att konsultera en ortoped som är specialist på att reparera leder, skadade vävnader och anpassa benen:

Skador på axeln

Typiska skador på axelnivå uppstår ofta på ligamentnivå på grund av inflammation, tårar och rupturer. De vanligaste skadorna vid tennis är axelluxation, mikrostabilitet, impingement, SLAP-skada och kompression av nervus suprascapularis.

• Artroskopi av axeln: Artroskopi är den terapeutiska teknik som gör det möjligt att visualisera alla strukturer i axelleden. Med denna teknik kan man reparera ligament, senor, kapsel, ben och brosk. Genom artroskopet kan också nya implantat sättas in utan att det behövs en öppen operation. Det är ett kirurgiskt alternativ som möjliggör enkel kirurgi och garanterar en snabbare återhämtning.

Skador på armbågen

Den mest typiska skadan hos tennisspelare, tennisarmbåge, uppstår vid armbågen. Reparationen av denna skada är poliklinisk kirurgi, vilket innebär att personen inte behöver läggas in på sjukhus.

• Öppen armbågsoperation: För närvarande är detta inte den vanligaste metoden för att reparera tennisarmbåge. Vid denna operation görs ett snitt, den drabbade senan lokaliseras och skrapas sedan och repareras med förankringssuturer.
• Artroskopi av armbågen: Genom detta ingrepp är det mycket lättare att reparera avslitna eller trasiga senor. Snittet är litet och en kamera med ljus används för att visualisera de skadade strukturerna. Hela ingreppet utförs under lokalbedövning.

Skador på hand och handled

Hand- och handledspatologier täcker ett brett spektrum av sjukdomar. Patologierna sträcker sig från inflammation, bristning eller ruptur av senor, ligament och kapslar, till frakturer av ben i handen och fingrarna. De kirurgiska behandlingar som vanligtvis används är

• Avlastningsoperation eller Quervains operation: Denna operation är utformad för att senorna ska kunna röra sig normalt igen. Ett snitt görs för att ta bort all inflammerad vävnad för att förhindra att den reproduceras.
• Kirurgi för bensyntes: I händelse av frakturer i handens ben är det i många fall nödvändigt att placera ut trådar. Tanken är att skapa en sammansmältning av handens ben, som är så små att de är svårare att reparera.

Skador på ryggen

Ryggraden är en struktur i människokroppen som i sporter som tennis utsätts för påverkan av påtvingade rörelser. Ländryggen är det mest drabbade området, och hos en stor andel av människorna uppstår diskbråck. Kirurgisk behandling är ibland det bästa alternativet för att undvika funktionsnedsättningar hos idrottsmän och kvinnor:

• Laminektomi: Detta är ett kirurgiskt ingrepp som syftar till att dekomprimera disken och nerverna. Det har många risker eftersom det kan påverka nerverna och det finns en risk att drabbas igen i framtiden.
• Disectomy: Denna operation syftar till att extrahera den skadadedisken och reparera ryggraden. Liksom laminektomi har den sina risker för skador på blodkärl, nerver, infektioner och blödningar.
• Dekompression av laserdiskar: Det är ett mindre invasivt och säkrare alternativ för att dekomprimera ryggradens kotor. De återhämtar sig snabbare och idrottare kan återgå till sina aktiviteter snabbare.
• Kyfoplastik: Detta är en annan ny teknik som är utformad för att minska smärtan som orsakas av kotfrakturer. Den återställer frakturen och den höjd som förlorats som ett resultat av frakturens kompression.

Skador på knäet

Knäskador påverkar både mjukvävnad och ben och orsakar ofta mycket obehag. Som nämnts ovan orsakas de ofta av överbelastning av leden. Bland de kirurgiska ingrepp som kan utföras för att reparera skadorna finns

• Artroskopi av knäet: Med hjälp av artroskopi kan man reparera skador på de främre och yttre korsbanden, patellarsenan och meniskerna. Det är ett av de mest hållbara alternativen eftersom det undviker öppen kirurgi och ger en snabbare återhämtning.
• Öppen rekonstruktiv kirurgi av knäet: Det är användbart för att utföra rekonstruktioner av avslitna eller trasiga ligament genom att ersätta de skadade vävnaderna. Det är också användbart vid meniskskador. Den har dock en långsammare återhämtning och risker för bland annat infektion och blödning.

Skador på fotled och fot

När fotledens ligament inte är helt återställda måste kirurgiska tekniker användas för att justera och stärka dem. Bland de vanligaste fotledsskadorna i tennis är fotledsstukningar och akillestendinopati. Grad III-stukning går alltid över med operation, men det gör även repetitiv stukning.

När det gäller fötterna är plantar fasciit vanligtvis närvarande. Det är mycket sällsynt att det krävs kirurgisk lösning, men det kan vara nödvändigt. Detta är de vanligaste ingreppen:

• Artroskopi av fotleden: Denna procedur är mycket enkel och anses vara minimalt invasiv vid fotleden. Ett litet snitt görs i huden och artroskopet förs in så att ligament, senor, ben och brosk kan ses. Kirurgen reparerar också de skadade vävnaderna med detta kirurgiska instrument.
• Perkutan öppen kirurgi: Denna operation används vanligtvis för att reparera komplicerade skador på akillessenan. Det är dock vanligtvis förknippat med större aggression och smärta.
• Operation för att frigöra plantarfascian: Denna operation går ut på att skära av plantarfascians ligament för att lindra spänningar och inflammation i plantarfascian. Det utförs genom att direkt skära i plantar fascia och idrottsmän har i allmänhet mindre smärta efter det.

Referenser

1. Kibler, W. B., & Safran, M. (2005). Tennisskador. Epidemiologi för pediatriska idrottsskador: Individual Sports, 48, 120-137. https://www.karger.com/Article/Abstract/84285
2. Pluim, B. M., Staal, J. B., Windler, G. E., & Jayanthi, N. (2006). Tennisskador: förekomst, etiologi och förebyggande åtgärder. British journal of sports medicine, 40(5), 415-423. https://bjsm.bmj.com/content/40/5/415.short
3. Dines, J. S., Bedi, A., Williams, P. N., Dodson, C. C., Ellenbecker, T. S., Altchek, D. W., ... & Dines, D. M. (2015). Tennisskador: epidemiologi, patofysiologi och behandling. JAAOS-Journal of the American Academy of Orthopaedic Surgeons, 23(3), 181-189. https://journals.lww.com/jaaos/Fulltext/2015/03000/Tennis_Injuries__Epidemiology,_Pathophysiology,.6.aspx
4. Nigg, B. M., & Segesser, B. (1988). Spelunderlagets inverkan på belastningen på rörelseapparaten och på fotbolls- och tennisskador. Sports medicine, 5, 375-385. https://link.springer.com/article/10.2165/00007256-198805060-00003
5. Bylak, J., & Hutchinson, M. R. (1998). Vanliga idrottsskador hos unga tennisspelare. Sports medicine, 26, 119-132. https://link.springer.com/article/10.2165/00007256-199826020-00005
6. Abrams, G. D., Renstrom, P. A., & Safran, M. R. (2012). Epidemiologi för muskuloskeletala skador hos tennisspelare. British journal of sports medicine, 46(7), 492-498. https://bjsm.bmj.com/content/46/7/492.short
7. Chandler, T. J. (1995). Träningslära för tennis. Clinics in sports medicine, 14(1), 33-46. https://europepmc.org/article/med/7712556
8. Nirschl, R. P. (1988). Förebyggande och behandling av armbågs- och axelskador hos tennisspelare. Clinics in Sports Medicine, 7(2), 289-308. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0278591920309364
9. Eygendaal, D., Rahussen, F. T. G., & Diercks, R. L. (2007). Biomekanik i armbågsleden hos tennisspelare och relation till patologi. British journal of sports medicine, 41(11), 820-823. https://bjsm.bmj.com/content/41/11/820.short
10. Perkins, R. H., & Davis, D. (2006). Muskuloskeletala skador i tennis. Physical Medicine and Rehabilitation Clinics, 17(3), 609-631. https://www.pmr.theclinics.com/article/S1047-9651(06)00031-3/fulltext