Tennisskador i axeln

Om du spelar tennis har du förmodligen någonsin haft smärta eller obehag i axlarna. Denna racketsport pressar kapaciteten i denna led till det yttersta. Som en följd av detta genereras sportskador på axeln i tennis, och idag ska vi prata med dig om dem.

Ja, i tennis kan skador uppstå på olika komponenter i axeln, såsom labrum och rotatorkuffen. Om du vill veta vilka som är de vanligaste axelskadorna hos tennisspelare och varför de uppstår, läs vidare så kommer du att få veta allt om dem. Nu kör vi!

Vilka är de vanligaste typerna av axelskador när vi spelar tennis?

De axelrörelser som utövas i tennis under servicen kräver att man använder tillräckligt med kraft. Om dessa rörelser utförs upprepade gånger över huvudet kan axeln överbelastas och skadas som ett resultat. Det finns flera axelskador som drabbar tennisspelare, särskilt SLAP-patologier och de som påverkar rotatorkuffen.

Här är ett urval av de vanligaste skadorna i denna racketsport:

SLAP-skador (övre labrum från anterior till posterior)

SLAP-skador innebär att den övre delen av labrum, precis där bicepssenan går in, slits eller går sönder. Labrum är en ring av brosk som ligger i glenoidhålan, i vilken huvudet på humerus passar in. Det finns flera typer av SLAP-lesioner, varav den vanligaste innebär att övre labrum och bicepssenan lossnar från glenoiden. De ger axelsmärta (vanligtvis i samband med rörelser ovanför huvudet) samt svaghet, minskad rörlighet och klickande i samma område.

De uppkommer vid repetitiva rörelser av axeln eller på grund av ett trauma som t.ex. ett fall. Enligt biomekaniska studier av idrottare är det sena spännfasen under kast och serve (över huvudet) grundläggande för etiologin av SLAP-skador. Dessa patologier är ofta förknippade med scapulär dyskinesi och glenohumeralt internrotationsunderskott (GIRD).

Subakromiell bursit

Detta är en inflammation i den subakromiala bursan. Detta är en liten vätskefylld säck som ligger i axeln strax under akromion och som hjälper till att minska friktionen i denna led. Det kan orsakas av överansträngning, skada eller något redan existerande tillstånd som reumatoid artrit. Idrottare som tennisspelare är benägna att drabbas.

Denna skada orsakar smärta på utsidan eller spetsen av axeln som kan bli värre när man lyfter armen. Minskad rörlighet, svullnad och rodnad kan också förekomma. Det är vanligt att denna patologi åtföljs av tendinit i de intilliggande senorna.

Tendinit i rotatorkuffen

Den består av inflammation i rotatorkuffens senor. Den senare är en grupp av 4 muskler och 4 senor som ligger i axeln, vilket ger stabilitet och rörlighet. Vanligtvis påverkar denna tendinit först supraspinatus-senan i rotatorkuffen och slutar med att gradvis skada de andra tre.

Det orsakas vanligtvis av repetitiva rörelser i axeln, såsom att lyfta armen ovanför huvudet. Denna rörelse förekommer ofta i tennisträning och andra discipliner. Till en början är symtomen: lokal inflammation och dov smärta vid axelns yttre spets som förvärras vid vissa rörelser (tryck, drag, lyft arm). Senare kan smärtan öka och sprida sig till axeln.

Bristning i rotatorkuffen

Det inträffar när en eller flera av rotatorkuffens senor slits av, dvs. brister. De kan vara delvis eller helt avslitna beroende på hur allvarlig skadan är. Som ett resultat skadas eller elimineras de drabbade senornas vidhäftning till humerushuvudet.

Denna skada kan ha traumatisk etiologi (fall på utsträckt arm, tunga lyft) eller vara degenerativ. Degenerativa bristningar är vanligast och kan uppstå vid repetitiva axelrörelser, t.ex. vid tennis. Symtomen som förknippas med denna sjukdom är: smärta (i vila, vid lyft och sänkning av armen), svaghet och knäppningar. När orsaken är traumatisk är smärtan vanligtvis mer intensiv.

Axeln ur led

Denna skada, även känd som axelluxation, uppstår när överarmsbenets huvud helt eller delvis glider ut ur axelbladets glenoidskål. Axeln är den led som har störst rörelseomfång i människokroppen, vilket är anledningen till att den också är den led som oftast går ur led. I de flesta fall sker förskjutningen framåt, men den kan också ske bakåt eller nedåt.

Denna skada kan orsakas av ett kraftigt slag mot axeln eller genom att falla på armen. Den kan också uppstå på grund av en påtvingad rörelse eller rotation av denna led. I allmänhet ger denna skada synlig deformitet i axeln, förlust av rörlighet, intensiv smärta, svullnad och blåmärken. Det kan också leda till skador på muskler, senor, blodkärl, nerver och annat som finns i området.

Mikroinstabilitet i axeln

Mikroinstabilitet i axeln består av en anatomisk förändring av denna led. Det gör att överarmsbenets huvud rör sig onormalt och delvis förskjuts från sin naturliga position. De som lider av det känner smärta och funktionsbegränsning i området, vilket ofta manifesteras som en känsla av "död" eller försvagad axel. Det är förknippat med andra patologier såsom SLAP-skador.

Det uppstår genom ackumulerad mikrotraumatism som påverkar axelns statiska stabilisatorer. Repetitiva rörelser över huvudet och som involverar extern rotation eller abduktion är associerade riskfaktorer. Därför är det vanligt hos idrottare som tennisspelare.

Bästa produkterna för återhämtning från tennisaxelskador

Bästsäljare

]

Hur använder man RICE-terapi för att behandla axelskador hos tennisspelare?

RICE är ett medicinskt protokoll som används för att behandla skador. Namnet kommer från sammansättningen av initialerna rest, ice, compression och elevation. Dessa fyra ord representerar stegen eller stadierna i tillämpningen av RICE-terapi. Det finns andra liknande metoder, t.ex. PRICE-protokollet. Detta är egentligen en uppdatering av RICE, som introducerar ett nytt steg: skydd.

Nedan förklarar vi vad varje steg i PRICE-behandlingen består av:

• Skydd: Detta är det första steget och består av att skydda den medlem eller det område som påverkas. För att göra detta är det nödvändigt att avbryta sportaktiviteter och undvika rörelser som kan förvärra skadan. I detta steg är det lämpligt att använda en immobilisator som slingor, ledstöd etc.
• Vila: Därefter är det viktigt att vila det drabbade området. Detta område bör dock inte immobiliseras helt, eftersom det kan leda till stelhet. I allmänhet rekommenderas en viloperiod på 48 timmar, vilket inkluderar säkra rörelser för patienten.
• Is: Detta steg syftar till att minska smärta och inflammation genom att applicera kryoterapi på skadan. Du bör endast placera en kall kompress (med mellan 10 och 20 °C) på det drabbade området i högst 20 minuter (det är farligt att överskrida denna tid). Du kan applicera kompressen 6 till 8 gånger per dag.
• Kompression: Genom att komprimera skadan ordentligt främjar vi blodcirkulationen, minskar inflammationen och gör i sin tur det drabbade området fastare. I detta steg är det möjligt att bandagera skadan med en vävnad, denna måste vanligtvis vara elastisk för att möjliggöra säkra rörelser. Bandaget måste justeras men måste tillåta cirkulation.
• Högläge: Höjning av det drabbade området har antiinflammatoriska egenskaper och hjälper till att minska smärta. I princip bör du i detta skede stödja det drabbade området på en upphöjd yta, helst vadderad. Detta för att se till att skadan är på en nivå ovanför hjärtat. Viloperioder är idealiska för detta steg.

Hänvisningar

1. Van der Hoeven, H., & Kibler, W. B. (2006). Axelskador hos tennisspelare. British journal of sports medicine, 40(5), 435-440. https://bjsm.bmj.com/content/40/5/435.abstract
2. Ellenbecker, T. S. (1995). Rehabilitering av axel- och armbågsskador hos tennisspelare. Clinics in sports medicine, 14(1), 87-110. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S027859192030260X
3. McCann, P. D., & Bigliani, L. U. (1994). Axelsmärta hos tennisspelare. Sports Medicine, 17, 53-64. https://link.springer.com/article/10.2165/00007256-199417010-00005
4. Kibler, W. B. (1995). Biomekanisk analys av axeln under tennisaktiviteter. Clinics in sports medicine, 14(1), 79-85. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0278591920302593
5. Chandler, T. J., Kibler, W. B., Stracener, E. C., Ziegler, A. K., & Pace, B. (1992). Axelstyrka, kraft och uthållighet hos collegetennisspelare. The American Journal of Sports Medicine, 20(4), 455-458. https://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/036354659202000416
6. Abrams, G. D., Renstrom, P. A., & Safran, M. R. (2012). Epidemiologi för muskuloskeletala skador hos tennisspelare. British journal of sports medicine, 46(7), 492-498. https://bjsm.bmj.com/content/46/7/492.short
7. Chandler, T. J. (1995). Träningslära för tennis. Clinics in sports medicine, 14(1), 33-46. https://europepmc.org/article/med/7712556
8. Nirschl, R. P. (1988). Förebyggande och behandling av armbågs- och axelskador hos tennisspelare. Clinics in Sports Medicine, 7(2), 289-308. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0278591920309364
9. Eygendaal, D., Rahussen, F. T. G., & Diercks, R. L. (2007). Biomekanik i armbågsleden hos tennisspelare och relation till patologi. British journal of sports medicine, 41(11), 820-823. https://bjsm.bmj.com/content/41/11/820.short
10. Perkins, R. H., & Davis, D. (2006). Muskuloskeletala skador inom tennis. Physical Medicine and Rehabilitation Clinics, 17(3), 609-631. https://www.pmr.theclinics.com/article/S1047-9651(06)00031-3/fulltext