Tennisskador i knäet

Sportskador på knäet i tennis förekommer ofta bland både proffs och amatörer. De karakteristiska rörelserna i denna sport som involverar benet kan förr eller senare skada denna viktiga led.

I detta inlägg ger vi dig en lista över de vanligaste knäskadorna inom tennis. Stanna kvar hos oss så kommer du att kunna ta reda på vad var och en av dem handlar om och varför de uppstår i denna sport. Vi kommer också att visa dig några metoder och produkter som du kan använda vid behandling av dessa tillstånd. Nu kör vi!

Vilka är de vanligaste typerna av knäskador när vi spelar tennis?

Knäleden spelar en viktig roll i varje tennismatch. Denna racketsport innebär ständig rörelse från ena sidan av banan till den andra. För att göra detta måste tennisspelare ständigt göra plötsliga stopp, plötsliga riktningsförändringar, hopp och så vidare.

Resultatet är vanligtvis knäskador i tennis, antingen från överdriven användning eller någon traumatisk händelse som genereras av att göra dessa rörelser. Denna led är mycket komplex, med olika komponenter som kan påverkas. I allmänhet är de ligament, brosk och senor som finns i den bland de mest skadade.

Nedan visar vi dig de vanligaste knäskadorna inom tennis:

Hopparens knä (patellar tendinopati)

Även känd som patellar tendinopati, består denna skada av små tårar över patellarsenan. Den senare är en bindväv i knäet som förbinder knäskålen med skenbenet, vilket möjliggör rörelser som att hoppa, springa och gå.

Denna patologi orsakas vanligtvis av överdriven användning av knäet. Därför uppstår den vanligtvis i sporter som involverar aktiviteter som att hoppa, landa, springa, accelerera och sakta ner. Symtomen på denna tendinopati inkluderar: huggande smärta (särskilt vid rörelse), stelhet och obehag i knäet, precis i området för patellarsenan.

Avsliten menisk

I varje knä finns två C-formade broskbitar som kallas menisker. Dessa ger dämpning och kongruens vid övergången mellan lårbenet och skenbenet. Ibland kan dessa broskbitar gå av helt eller delvis, vilket kallas för en meniskruptur.

Detta inträffar vanligtvis när en stark rörelse med rotation och extension av knäet görs samtidigt som knäet håller kroppsvikten. Det förekommer ofta hos idrottare i sporter som innebär konstant kontakt eller svängning. Denna patologi ger smärta i knäet, särskilt när det roteras, samt svullnad och stelhet i området. Det genererar också knäppningar och en känsla av misslyckande i knäet.

Skada på det främre korsbandet (ACL)

Detta är en skada på det främre korsbandet (ACL), ett av de viktigaste ligamenten i knäet. Det kan sträckas ut eller slitas av (helt eller delvis) beroende på hur allvarlig skadan är. I allmänhet är symptomen: högt ljud, intensiv smärta, inflammation, förlust av rörelseomfång och känsla av instabilitet.

Det är en av de vanligaste idrottsskadorna i tennis och andra discipliner som kräver svängning, hopp och inbromsning. Den uppstår när man plötsligt stannar och/eller ändrar riktning. Det kan också orsakas av ett dåligt hopp, sväng, vridning samt av en stöt mot framsidan av skenbenet.

Kondromalaci i patella

Chondromalacia patella är en skada som kännetecknas av att brosket på baksidan av knäskålen mjukas upp och går sönder. Detta brosk fungerar som en stötdämpare mellan lårbenet och knäskålen. I värsta fall försämras denna bit av brosket till den punkt att dessa ben gnuggar direkt mot varandra.

Etiologin för denna patologi är i allmänhet förknippad med andra skador, överdriven användning eller felaktig inriktning av muskler och ben nära knäet. Det förekommer ofta hos idrottare som utövar konstant tryck på denna led, särskilt hos unga patienter. Denna skada orsakar främre knäsmärta, som kan förvärras under aktiviteter som att gå i trappor, gå, springa och sitta på huk. Den orsakar också stelhet och knakningar när man sträcker ut och böjer knäet.

Bursit i knäet

Det handlar om inflammation i en eller flera av de bursor som finns i knäet. En bursa är en liten säck som innehåller vätska vars huvudsakliga funktion är att minska friktionen i leder. Även om det finns flera av dessa säckar i knät och alla kan bli inflammerade, utmärker sig bursit över den pre-patellära, infra-patellära och gåsbenets bursa (pes anserinus).

I allmänhet kan denna patologi orsakas av konstant tryck på knäet, överdriven användning, ett slag mot området, ett fall, infektion eller redan existerande tillstånd. I synnerhet förekommer bursit i pes anserinus konstant i sporter som kräver konstant rörelse från sida till sida, t.ex. tennis. Vid dessa skador uppvisar den drabbade delen vanligtvis: smärta (vid tryck, rörelse och även i vila), inflammation, känslighet och värme.

Artros i knäet

Denna patologi innebär att ledbrosket i knäet slits bort. De brosklager som finns i denna led minskar friktionen mellan de ben som utgör leden (lårben, skenben och knäskål). När ledbrosket slits bort kan dessa ben gnidas direkt mot varandra och orsaka knäsmärta, bensvikt, svullnad och stelhet i området.

Denna patologi tros orsakas av en kombination av faktorer. Å ena sidan är det vanligare hos äldre människor (50 år och över) eftersom det huvudsakligen är en degenerativ etiologi. Gradvisa skador på knäet ökar dock risken för att det ska uppstå, även hos unga människor. Dessutom anses aktiviteter som innebär konstant tryck på knäet, t.ex. tennis, vara en riskfaktor. Fetma ökar också risken för att drabbas av denna sjukdom.

Dislokation och subluxation av knäskålen

Förskjutning(dislokation) och subluxation (partiell dislokation) av knäskålen är skador som också ofta drabbar tennisspelare. De innebär att knäskålen förskjuts från sin naturliga plats, ofta åt sidan. Resultatet är svår smärta, svullnad, instabilitet och blockering av knäet.

Den typiska mekanismen som ger upphov till dem består av en stark yttre tibiarotation som håller foten på marken. Denna typ av rörelse är vanlig i tennis, där det är viktigt att ändra riktning mycket snabbt. Dessa skador kan dock också uppstå från slag mot knäet.

Bästa produkterna för återhämtning från tennis knäskador

Bästsäljare

Hur använder man RICE-terapi för att behandla knäskador hos tennisspelare?

RICE-protokollet är en sjukvårdsmetod som används vid behandling av skador. Namnet kommer från sammansättningen av initialerna vila, is, kompression och elevation. Vart och ett av dessa fyra ord motsvarar ett av de steg som ska följas vid utförandet av denna terapi.

Detfinns andra metoder utöver denna, t.ex. PRICE. Detta är en uppdatering av RICE som lägger till ett extra steg: Skydd. RICE-terapi är dock mer välkänd.

Nedan förklarar vi vart och ett av stegen i PRICE-protokollet:

• Skydd: Detta första steg är avsett att skydda patientens integritet, särskilt genom att skydda det skadade området. Det kommer naturligtvis att vara nödvändigt att avbryta den idrottsliga aktiviteten. Dessutom måste det drabbade området immobiliseras med hjälp av en slynga, ledstöd, ortos, bland annat.
• Vila: I detta steg måste patienten vila, vilket är avgörande för återhämtningen från skadan. Säkra rörelser rekommenderas dock eftersom total immobilisering kan orsaka stelhet. Denna viloperiod bör i allmänhet vara 48 timmar.
• Is: I detta skede bör du applicera kryoterapi på det drabbade området för att uppnå en avsevärd minskning av svullnad och smärta. I princip bör du placera en kylförpackning med en temperatur mellan 10 och 20 °C på det skadade området. Detta kan göras i perioder om 20 minuter cirka 6 eller 8 gånger om dagen. Överskrid inte den angivna tiden eftersom det kan vara skadligt.
• Kompression: Att trycka ordentligt på skadan ger fasthet och stimulerar cirkulationen, vilket minskar inflammationen. I detta skede är det vanligt att använda en vävnad med viss elasticitet (som tillåter icke-skadliga rörelser) för att bandagera det drabbade området. Du måste dra åt bandaget men inte för mycket, eftersom det kan strypa cirkulationen.
• Höjning: Slutligen måste du höja det skadade området till en nivå ovanför hjärtat. Detta kommer att främja återflödet av blod till hjärtat, vilket bidrar till avlastning och smärtlindring. En kudde är perfekt som stödyta i detta steg.

Referenser

1. Gecha, S. R., & Torg, E. (1988). Knäskador i tennis. Clinics in sports medicine, 7(2), 435-452. https://europepmc.org/article/med/3292070
2. Renström, P. A. (1995). Knäsmärta hos tennisspelare. Clinics in sports medicine, 14(1), 163-175. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0278591920302635
3. Martin, C., Sorel, A., Touzard, P., Bideau, B., Gaborit, R., DeGroot, H., & Kulpa, R. (2021). Inverkan av forehand-ståndpunkten på knäbiomekanik: Implikationer för potentiella skaderisker hos tennisspelare. Journal of sports sciences, 39(9), 992-1000. https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/02640414.2020.1853335
4. Colvin, A. C., & Andelman, S. M. (2016). Tennisskador i höft och knä. Den unga tennisspelaren: Injury Prevention and Treatment, 183-201. https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-3-319-27559-8_10
5. Thelin, N., Holmberg, S., & Thelin, A. (2006). Knäskador står för den idrottsrelaterade ökade risken för knäartros. Scandinavian journal of medicine & science in sports, 16(5), 329-333. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/j.1600-0838.2005.00497.x
6. Kibler, W. B., & Safran, M. (2005). Tennisskador. Epidemiologi för pediatriska idrottsskador: Individual Sports, 48, 120-137. https://www.karger.com/Article/Abstract/84285
7. Pluim, B. M., Staal, J. B., Windler, G. E., & Jayanthi, N. (2006). Tennisskador: förekomst, etiologi och förebyggande åtgärder. British journal of sports medicine, 40(5), 415-423. https://bjsm.bmj.com/content/40/5/415.short
8. Dines, J. S., Bedi, A., Williams, P. N., Dodson, C. C., Ellenbecker, T. S., Altchek, D. W., ... & Dines, D. M. (2015). Tennisskador: epidemiologi, patofysiologi och behandling. JAAOS-Journal of the American Academy of Orthopaedic Surgeons, 23(3), 181-189. https://journals.lww.com/jaaos/Fulltext/2015/03000/Tennis_Injuries__Epidemiology,_Pathophysiology,.6.aspx
9. Nigg, B. M., & Segesser, B. (1988). Spelunderlagets inverkan på belastningen på rörelseapparaten och på fotbolls- och tennisskador. Sports medicine, 5, 375-385. https://link.springer.com/article/10.2165/00007256-198805060-00003
10. Bylak, J., & Hutchinson, M. R. (1998). Vanliga idrottsskador hos unga tennisspelare. Idrottsmedicin, 26, 119-132. https://link.springer.com/article/10.2165/00007256-199826020-00005