Tennisskador i armbåge

Sport armbågsskador i tennis är mycket vanliga smärtsamma tillstånd för dem som utövar denna sport. De uppkommer vanligen genom överbelastning av senorna till följd av upprepade rörelser i handleden och armen.

I det här inlägget vill vi därför prata med dig om de vanligaste armbågsskadorna som orsakas av att spela tennis och hur man tillämpar RICE-metoden för att behandla dem. Vi måste dock klargöra att dessa tillstånd inte bara utvecklas hos idrottare, utan även hos personer som utför aktiviteter med repetitiva rörelser, såsom målare, slaktare, snickare, bland annat.

Vilka är de vanligaste typerna av armbågsskador när vi spelar tennis?

Armbågen består av ben, ligament, brosk och vätskor. För att armbågen ska kunna röra sig i sin led behöver den hjälp av muskler och senor. Denna synoviala gångjärnsled gör det möjligt att rotera underarmen, flytta handen mot och från kroppen, böja eller böja upp till 145° och sträcka upp till 180° i ett normalt tillstånd. Varje förändring av dess struktur ger dock upphov till problem med armbågen.

Armbågsskador kan vara akuta eller kroniska, beroende på vilken typ av tillstånd det rör sig om. De uppkommer genom ansträngningar och överbelastning genom repetitiva rörelser vid tennisspel eller andra aktiviteter med överdriven användning. I allmänhet orsakar de smärta, inflammation, begränsat rörelseomfång, domningar, stickningar, bland annat.

Nedan berättar vi om de vanligaste typerna av armbågsskador när man spelar tennis:

Lateral epikondylit

Även känd som "tennisarmbåge" är det en typ av seninflammation som orsakas av överdriven användning och upprepade grepp när man använder tummen och de två första fingrarna. Denna skada genereras på ett progressivt sätt och kan nå ett kroniskt tillstånd, vilket påverkar senorna på utsidan av armbågsleden och genererar smärta i armbåge och arm och svaghet i greppet.

Även om denna idrottsskada är mycket vanlig hos personer som spelar tennis är den inte exklusiv för dem som utövar denna sport. Den drabbar även idrottare som utövar racketsporter, fäktning, squash, tyngdlyftning eller andra aktiviteter som kräver repetitiva rörelser med greppet, som t.ex. måleri, transkribering, kratta, med flera.

Artros

Detta är en armbågsskada som påverkar brosket. Den kan orsakas av trauma eller slitage av lederna, vilket orsakar skador på denna typ av bindväv. Även om det inte är en skada som uteslutande beror på tennisspelande kan slitaget på brosket som skyddar benen orsakas av överanvändning. Detta slitage gör att de gnider mot varandra, vilket orsakar deformation, svullnad och smärta.

Dislokation eller fraktur av armbågen

Det är möjligt att det under en tennismatch sker ett fall på den utsträckta armen eller armbågen, vilket genererar en luxation eller fraktur. Dislokation uppstår om benet rör sig från sitt ursprungliga läge, medan frakturen gör att benet bryts eller spricker. Vid denna typ av skada märks svullnad och missfärgning av armbågen, smärta och oförmåga att röra sig.

Försträckningar av ligamenten

Denna typ av skada kan uppstå i något av de ligament som finns i armbågsleden. Tennisspel eller andra aktiviteter som orsakar trauma på ligamentet (sträckning, partiell eller fullständig rivning) eller upprepad stress är några av orsakerna till denna typ av tillstånd. När skadan inträffar hörs ett klickande ljud som åtföljs av smärta, svullnad, instabilitet i leden och problem med rörelseomfånget.

Osteochondritis Dissecans

Även känd som Paners sjukdom, är en typ av skada som beror på en idrottsskada i armbågen vid tennisspel eller andra sporter med överdriven användning. Ben och små bitar av brosk lossnar från armbågsleden, vilket orsakar smärta och ömhet på utsidan. Det gör det också svårt att sträcka ut armen.

Flexor tendinit

Detta är en inflammation i flexor/pronator-senorna som ger upphov till smärta på insidan av armbågen vid slag. Dessa senor är fästa vid benet i överarmen, särskilt på armbågens insida.

Skada på Ulnar Collateral Ligament (UCL)

Denna typ av armbågsskada drabbar tennisspelare när det är deras tur att serva, på grund av att ligamentet slits, inflammeras och till och med helt bryts. Detta genererar inre smärta i armbågen och påverkar rörelseomfånget.

De bästa produkterna för återhämtning från tennisarmbågsskador

Bästsäljare

Hur tillämpar man RICE-behandling för att behandla tennisarmbåge?

Som vi redan har nämnt kan de repetitiva rörelserna vid tennisspelande belasta, slita ut och skada musklerna och senorna som är kopplade till armbågens ben. Detta tillstånd orsakar svullnad och smärta.

Ett av de mest använda sätten att behandla den här typen av skador är PRICE-terapi, en uppdatering av det gamla RICE. Dess akronym står för Protection, Rest, Ice, Understanding och Elevation. En mycket enkel teknik för att minska svullnad, lindra smärta och påskynda läkning.

Vi ska nu tala lite om vad varje fas i P.R.I.C.E.-protokollet innebär:

• Skydd: Under denna fas skyddas den skadade armbågen för att undvika ytterligare skador. Idrottaren måste undvika all aktivitet eller rörelse genom att använda någon form av immobilisering.
• Vila: När armbågen har immobiliserats ska den vilas strikt, åtminstone under de två första dagarna. Om man undviker att smärtan intensifieras och att blåmärken uppstår.
• Is: Användning av kalla gelkompresser anges som ett av de mest effektiva sätten att lindra smärta och svullnad. De bör appliceras i sessioner om 15-20 minuter under de första 24-48 timmarna efter att skadan har inträffat.
• Kompression: Kompressionsfasen innebär att armbågen lindas med ett elastiskt medicinskt bandage för att förhindra svullnad. Undvik dock att lägga det för hårt så att det inte avbryter blodflödet.
• Höjning: När det är möjligt och smärtan i armbågen inte hindrar rörelseomfånget bör armbågen höjas över hjärtats nivå. Om det inte är möjligt att flytta armbågen rekommenderar vi att den placeras på en kudde medan du ligger i soffan eller sängen. Detta kommer att minska smärta, pulsering och inflammation.

PRICE-protokollet är nu indicerat efter en akut skada, till följd av en reva, stukning, överansträngning eller blåmärken. Det vill säga närhelst det uppstår en plötslig skada som genererar betydande smärta och svullnad. När det gäller tennisarmbåge genereras den oftast som en gradvis och kronisk process efter att senan har brutits. Oftast finns det ingen inflammation, eftersom det inte är en plötslig traumatisk skada.

Av denna anledning hävdar de flesta medicinska specialister och sjukgymnaster att PRICE-protokollet inte bör tillämpas i det specifika fallet med tennisarmbåge. Särskilt eftersom inflammation inte är det största problemet vid denna typ av skada. Därför kan is generera vissa kontraindikationer och bromsa läkningsprocessen i armbågen.

I det här fallet rekommenderar de att man använder gelkuddar för att applicera värme. Tillämpning av kyla bör endast övervägas för att lindra den smärta som genereras som en olycklig effekt av värme, endast vid detta exakta tillfälle.

I vilket fall som helst är vår rekommendation att du konsulterar din betrodda specialist om problemet med armbågen fortsätter. På så sätt får du en korrekt diagnos och kan börja på vägen mot en snabbare och effektivare återhämtning.

Referenser

1. Eygendaal, D., Rahussen, F. T. G., & Diercks, R. L. (2007). Biomekanik i armbågsleden hos tennisspelare och relation till patologi. British journal of sports medicine, 41(11), 820-823. https://bjsm.bmj.com/content/41/11/820.short
2. Kraushaar, B. S., & Nirschl, R. P. (1999). Tendinosis of the elbow (tennisarmbåge): kliniska särdrag och resultat av histologiska, immunohistokemiska och elektronmikroskopiska studier. Journal of Bone and Joint Surgery, 81(2), 259. https://www.proquest.com/openview/8ae7310b439893743b447bbd3b9d909d/
3. De Smedt, T., de Jong, A., Van Leemput, W., Lieven, D., & Van Glabbeek, F. (2007). Lateral epikondylit i tennis: uppdatering av etiologi, biomekanik och behandling. British journal of sports medicine, 41(11), 816-819. https://bjsm.bmj.com/content/41/11/816.short
4. Stasinopoulos, D., & Johnson, M. I. (2004). Cyriax-fysioterapi för tennisarmbåge/lateral epikondylit. British journal of sports medicine, 38(6), 675-677. https://bjsm.bmj.com/content/38/6/675.short
5. Nirschl, R. P., & Pettrone, F. A. (1979). Tennis armbåge. Den kirurgiska behandlingen av lateral epikondylit. JBJS, 61(6), 832-839. https://journals.lww.com/jbjsjournal/abstract/1979/61060/tennis_elbow__the_surgical_treatment_of_lateral.5.aspx
6. Kibler, W. B., & Safran, M. (2005). Tennisskador. Epidemiologi av barnidrottsskador: Individual Sports, 48, 120-137. https://www.karger.com/Article/Abstract/84285
7. Pluim, B. M., Staal, J. B., Windler, G. E., & Jayanthi, N. (2006). Tennisskador: förekomst, etiologi och förebyggande. British journal of sports medicine, 40(5), 415-423. https://bjsm.bmj.com/content/40/5/415.short
8. Dines, J. S., Bedi, A., Williams, P. N., Dodson, C. C., Ellenbecker, T. S., Altchek, D. W., ... & Dines, D. M. (2015). Tennisskador: epidemiologi, patofysiologi och behandling. JAAOS-Journal of the American Academy of Orthopaedic Surgeons, 23(3), 181-189. https://journals.lww.com/jaaos/Fulltext/2015/03000/Tennis_Injuries__Epidemiology,_Pathophysiology,.6.aspx
9. Nigg, B. M., & Segesser, B. (1988). Spelunderlagets inverkan på belastningen på rörelseapparaten och på fotbolls- och tennisskador. Sports medicine, 5, 375-385. https://link.springer.com/article/10.2165/00007256-198805060-00003
10. Bylak, J., & Hutchinson, M. R. (1998). Vanliga idrottsskador hos unga tennisspelare. Sports medicine, 26, 119-132. https://link.springer.com/article/10.2165/00007256-199826020-00005