Handleds- och handledsfrakturer

En fraktur är en förlust av kontinuitet i ett ben eller brosk på grund av sprickbildning eller brott. Bland de vanligaste frakturerna som drabbar världens befolkning är handleds- och handfrakturer, både på nivån för de benfragment som utgör handleden och även i karpalbenen.

Eftersom det är en typ av fraktur som inträffar mycket ofta är det en patologi av stort intresse för alla. Det är bra att veta vad denna skada består av, hur den diagnostiseras, vilka dess orsaker är, vilka behandlingar och vårdmetoder den kräver.

Vad är en fraktur på handledsbenen och hur diagnostiseras den?

I grund och botten är en handledsfraktur, även känd som en "bruten handled", en skada som resulterar i brott på ett eller flera ben som ligger i eller är relaterade till handleden. Med andra ord orsakar det skador på den beniga delen av underarmen. Som ett resultat har det en negativ inverkan på handens funktion.

Eftersom handen måste arbeta tillsammans med olika muskler, senor, ligament och ben för att fungera normalt, tenderar benfrakturer i denna del av kroppen ibland att allvarligt skada de mjuka vävnaderna. Om sådana skador inte behandlas på rätt sätt kan lederna bli stela, svaga och deformerade, vilket kan leda till att patienten blir allvarligt handikappad.

Det anses viktigt att personer med handleds- eller handfrakturer uppsöker en specialistläkare för att få en korrekt diagnos av skad an och därefter kunna genomgå optimal behandling för att återhämta sig från skadan. För att diagnostisera en sådan skada börjar läkaren med att göra en fysisk undersökning av den drabbade handen för att kontrollera patientens symtom.

En handleds- eller handfraktur ger upphov till följande symtom:

• Akut smärta i området: som ökar vid rörelse eller om patienten håller/klämmer föremål.
• Svullnad och ömhet runt den frakturerade handleden eller handen.
• Blåmärken eller hematom på den påverkade delen.
• En märkbar deformitet som ser ut som en vriden handled.
• Begränsad rörlighet i en del av handen eller handleden.
• Stelhet eller oförmåga att röra tummen och/eller andra fingrar.

Dessa är de vanligaste bilddiagnostiska testerna som används för att diagnostisera denna skada:

• Röntgen: En röntgenundersökning eller radiologisk studie bör användas för att se hur den beniga delen i fråga har brutits, denna metod är den vanligaste av alla.
• Datortomografi (CT): Som standard har CT-skanningar förmågan att upptäcka handledsfrakturer som radiologiska undersökningar inte kan upptäcka. Eftersom denna typ av undersökning använder teknik som gör det möjligt att ta röntgenbilder från olika vinklar och kombinera dem för att representera tvärsnitt av kroppens inre strukturer, kan den även se skador på mjukvävnad och blodkärl.
• Magnetisk resonanstomografi (MRT): En icke-invasiv teknik som använder radiovågor och en kraftfull magnet för att generera detaljerade bilder av ben och mjukvävnad, vilket möjliggör en mycket mer detaljerad bild av de särskilda egenskaperna hos en benfraktur. De utmärker sig därför genom att vara känsligare än röntgen, eftersom de kan identifiera minimala brott och till och med befintliga skador på ligamentnivå.

Hand och handled är en komplex led som innehåller totalt 10 större ben, vilka är:

• Radius: Detta är ett av de långa benen som utgör handleden och är placerat på utsidan av underarmen. Det är något böjt och dess proximala ände ansluter till armbågsleden, medan den nedre eller distala änden ansluter till handleden. Om den bryts kan en Colles-fraktur eller Smith-fraktur (mycket vanligt) uppstå.
• Ulna: Ett annat av de längsta benen i underarmen, som kännetecknas av att det är parallellt med strålbenet och är beläget mellan karpus och humerus trochlea. Till skillnad från strålbenet är ulna beläget på underarmens insida och artikulerar därför med humerus och radius (superior), samt med radius och karpalbenen (inferior).
• Karpalbenen: Dessa är åtta små ben vid handens bas och är ordnade i två rader. I raden närmast handleden hittar vi scaphoid, pisiform, pyramidal och semilunate ben. Den andra raden innehåller de stora, krokiga, trapezium- och trapezoidbenen. Även om de är små är sanningen den att de är avgörande för att bilda karpallederna genom flera ligament som bildar olika leder.

Vilka typer av handbensfrakturer finns det?

I allmänna termer kan följande klassificeringar särskiljas:

• Stabil fraktur: Detta är en typ av fraktur som bevarar en del av benet och dess cortex utan att brytas. Av denna anledning är risken för feljustering absolut minimal.
• Instabil fraktur: Detta avser kompletta benfrakturer som är inriktade, men som kräver omedelbar immobilisering på grund av den höga risken att förlora inriktningen.
• Interventionell eller opererad instabil fraktur: Detta är frakturer som, på grund av sin skadenivå, kräver kirurgisk stabilisering med hjälp av stift, skruvar eller plattor.
• Intraartikulär fraktur: Detta definieras som en skada som sträcker sig in i den drabbade handleden.
• Extra-artikulär fraktur: Till skillnad från ovanstående är detta en spricka i benet som förblir på utsidan av handleden. Med andra ord sprider den sig inte mot insidan av området.
• Komminut fraktur: Detta är en benfraktur där den påverkade delen av benet bryts i mer än två bitar eller mycket små bitar.
• Multipel fraktur: I detta fall bryts benet i flera fragment och olika delar.
• Öppen fraktur: Även känd som en "öppen fraktur", är detta en fraktur som bryter benet såväl som huden i området. På grund av risken för infektion krävs omedelbar läkarvård.
• Slutenfraktur: Är en typ av fraktur där endast benet bryts utan att den omgivande huden i området bryts. Därför förblir detta lager intakt.
• Colles fraktur: Specifikt är det en patologi som sliter ett ben i handleden och främjas när patienten faller på sin utsträckta hand med leden böjd bakåt. Detta genererar en fraktur på radius och dess ände förskjuts mot baksidan av handen.
• Smiths fraktur: Detta är en skada som orsakas när personen faller till marken med handen böjd framåt, vilket innebär att handleden drabbas direkt av stöten. I det här fallet förskjuts den brutna änden av strålbenet ner mot handflatan.

Bästa produkterna för handledsfrakturer

Bästsäljare

Vilka är orsakerna och riskfaktorerna för handledsfrakturer?

Uppkomsten av en benfraktur i handleden kan vara resultatet av många olika handlingar och faktorer som gynnar denna typ av skada.

Nedan lyfter vi fram de mest framträdande orsakerna och riskfaktorerna:

• En handleds- eller handfraktur är ofta resultatet av ett fall. Särskilt om den drabbade personen faller på den utsträckta handen eller armen.
• Vägtrafikolyckor är också händelser som leder till frakturer. Både bil- och motorcykelkollisioner kan leda till brutna handledsben och är nästan alltid allvarliga.
• En av de vanligaste idrottsskadorna är handledsfrakturer. Särskilt vid utövande av t.ex. rugby, fotboll, skidåkning, skridskoåkning, basket, snowboard och ridning, för att bara nämna några.
• I många fall är osteoporos den främsta orsaken till en handledsfraktur. Benskörhet gör skelettet tunnare och svagare, vilket ökar risken för sådana skador.
• Plötsliga rörelser, särskilt kraftiga vridningar av handleden, leder ofta till brott.
• Personer med dåliga vanor, som rökning och alkohol, är potentiella benfrakturpatienter. Rökning leder till osteoporos och alkohol leder till förlust av bentäthet, samt orsakar fall och trafikolyckor.
• Ålder är en annan riskfaktor för fall. Med tiden blir äldre människors ben svagare och skörare. Detta är orsaken till spridningen av dessa brott.
• En ohälsosam kost som ger underskott av kalcium, D-vitamin och kollagen i kroppen påverkar också benstrukturen.

Första hjälpen för att behandla en handleds- eller handfraktur

När en person drabbas av en fraktur av denna kategori är det första steget att ringa efter utbildad medicinsk hjälp som kan behandla skadan korrekt. Under den tid som förflyter innan de anländer till platsen finns det dock ett antal åtgärder som måste vidtas för att förhindra att frakturen blir allvarligare och att patientens hälsa skadas allvarligt.

Följande grundläggande första hjälpen för en benfraktur är följande:

• Immobilisera den drabbade handen eller handleden: Det viktigaste att göra när ett ben i handen eller handleden är brutet är att hålla det skadade området orörligt. Försök därför inte att rikta benet eller trycka det inåt eftersom detta kan förvärra frakturen. Uppmuntra istället patienten att hålla leden stilla för att inte öka smärtan och det upplevda obehaget.
• Undvik medicinering utan föregående ordination: Det är inte lämpligt att patienten självmedicinerar med något läkemedel för att minska smärta och/eller inflammation, utan råd från en läkare. Detta kan försämra personens hälsa och utlösa farliga biverkningar. På samma sätt är det lämpligt att hindra dem från att inta något.
• Övervaka vitala tecken: Det är viktigt att övervaka patientens vitala tecken efter en fraktur. För att göra detta kan du, så långt det är möjligt, ta pulsen, kontrollera att de andas normalt och kort sagt kontrollera att de är vid medvetande. Det är också tillrådligt att förhindra att de blundar eller somnar medan de får klinisk vård.
• Hjälp personen om den är i chock: Om patienten rapporterar att han eller hon känner sig yr eller har snabb andnöd måste du hjälpa honom eller henne att slappna av. Detta kan göras genom att lägga sig i en ställning som är något lägre än bålen och höja benen för att uppmuntra till förbättring. Detta tillstånd orsakas ofta av svår smärta som kvarstår efter en benfraktur.
• Försök att lugna eller kontrollera patientens nervositet: Om den skadade personen visar nervositet är det mycket troligt att benbrottet förvärras och att smärtan blir mer intensiv. Gör därför allt du kan för att lugna den skadade under väntetiden på läkarvård.
• Applicera kalla kompresser på den frakturerade regionen: Om du gör detta kan patienten känna viss lättnad, eftersom kylans egenskaper bidrar till att minska smärtan, begränsa inflammationen och ge en lugnande effekt. Tänk på att det inte är tillrådligt att placera is direkt på huden på handleden eller handen för att undvika att bränna den.
• Kontrollera om patienten har drabbats av andra skador: Med den skadade personens godkännande är det idealiskt att kontrollera om det finns andra skador på hans eller hennes kropp. Antingen med hjälp av patientens indikationer eller genom att observera de påverkade områdena. Detta är av stort intresse för att informera de medicinska specialisterna om individens tillstånd.

De mest rekommenderade behandlingarna för handleds- och handfrakturer

Beroende på den diagnos som erhållits och svårighetsgraden av benskadan kommer specialistläkaren att kunna bestämma den lämpligaste metoden för att behandla patologin och uppnå en effektiv återhämtningsprocess.

I allmänhet används följande procedur för att behandla frakturen:

• Immobilisering: För att förhindra ett mer akut brott på det drabbade benet är det viktigt att immobilisera handleden för att begränsa rörelsen hos det brutna benet så att det kan sutureras ordentligt för att återfå sin vanliga funktion. För att göra detta placerar vårdpersonal vanligtvis en skena eller gips på handleden eller handen och rekommenderar att leden hålls ovanför hjärtats nivå så att smärta och svullnad minimeras.
• Medicinering: Eftersom smärta är det huvudsakliga symptomet på en sådan patologi måste läkare göra allt för att angripa obehaget, särskilt om det blir allvarligt. Som en konsekvens kommer de att formulera nödvändiga smärtstillande medel och om det är en exponerad fraktur med ett sår eller ett snitt i huden nära skadan är det viktigt att ordinera ett antibiotikum för att förhindra att benfragmentet blir infekterat.
• Kirurgi: I de fall skadan inte har fortskridit med immobiliseringsbehandling under lämplig tid eller frakturen har varit öppen, sträcker sig in i en led, skadar ligament eller nerver och visar lösa benfragment, är det bäst att utföra kirurgisk behandling för att placera de frakturerade bendelarna korrekt.

Om enoperation måste utföras på den frakturerade handen eller handleden måste specialisterna avgöra vilken procedur som är lämpligast för patienten.

De vanligaste typerna av kirurgi är följande:

• Öppen repositionsoperation och intern fixering: Detta är ett kirurgiskt ingrepp som utförs med skruvar, metallstavar eller plattor för att reparera det brutna benet. Efter operationen förblir dessa fixerade och under huden på handleden eller handen.
• Öppen repositionsoperation och extern fixering: I detta fall installeras en anordning som underlättar extern fixering av den frakturerade extremiteten för att svetsa samman den brutna delen av benet, istället för att implantera vissa element internt. Detta är en extern ram som håller benet ovanför huden och håller det i rätt position tills det har läkt.

Rehabilitering efter en fraktur på handledens ben

Efter konservativ behandling, som bygger på att handleden gipsas eller får en skena, är rehabiliteringsprocessen lättare eftersom det är en mindre benfraktur som bara tar ca 6 veckor att läka. Efter immobilisering utförs en kontrollröntgen för att bekräfta att handledsbenet är korrekt fixerat.

Därefter måste området kontrolleras varje vecka (tre till fyra veckor) för att upptäcka eventuella ytterligare förskjutningar och för att avgöra om en operation krävs. Om operation inte är nödvändig och frakturen har utvecklats korrekt under de veckovisa kontrollerna, kommer läkaren att bestämma lämplig tidpunkt för att ta bort skenan och gipset samt när rehabiliteringsperioden ska påbörjas.

Under en till två månader och för att garantera full rörlighet i handleden utförs en serie rehabiliteringsövningar eller fysioterapeutiska metoder för att minska stelheten och gradvis återställa rörligheten.

Skenan eller immobilisatorn måste tas bort från handleden efter den första veckan. Därefter kan rehabiliteringsövningarna påbörjas , vilka kommer att planeras av specialisten för att säkerställa en effektiv återhämtning så snart som möjligt.

Förebyggande metoder för att undvika benbrott i händer och handleder

Även om vissa eventualiteter är omöjliga att undvika finns det i själva verket många tekniker och förebyggande metoder som hjälper till att undvika benfrakturer i handleder och händer.

Följande förebyggande metoder är idealiska för att undvika att bryta ett ben i handen eller handleden:

• Ät en hälsosam och balanserad kost: Med detta, precis som din organism kommer att visa optimal funktion i allmänhet, kommer det också att göra det möjligt för dig att bibehålla dina benhälsa. I synnerhet om du konsumerar livsmedel som är rika på kalcium och D-vitamin, som är ämnen som främjar utvecklingen av benstyrka och förhindrar uppkomsten av svaghet i dessa strukturer. Du kan även välja att ta näringstillskott och kombinera dem med en hälsosam kost för att få i dig rätt mängder.
• Utöva fysisk aktivitet på regelbunden basis: Det är viktigt att undvika en stillasittande livsstil och att idrotta varje dag. Motion ökar mängden ben, stärker musklerna och främjar ledernas hälsa. Som ett resultat minimeras risken för benbrott.
• Undvik överträning: Många benbrott, inklusive hand- och handledsfrakturer, orsakas av överansträngning och stress. Av den anledningen är det lämpligt att träna gradvis och undvika överträning, som kan orsaka skador och därmed benbrott.
• Använd bekväma skor med halkfria sulor som passar för alla tillfällen: Ett bra sätt att undvika fallolyckor är att använda skor som passar fötterna perfekt, är lämpliga för vissa sporter och om möjligt har halkfria sulor. Vi föreslår också att du slutar använda högklackade skor.
• Rök inte och drick inte alkohol: Dessa ohälsosamma vanor är kända för att orsaka benfrakturer. Rökning stimulerar uppkomsten av osteoporos, medan alkohol orsakar benförlust, leder till fall och orsakar trafikolyckor i många fall.
• Se till att du bär rätt skyddsutrustning under sportaktiviteter: För att undvika stötar eller skador är det viktigt att använda handledsskydd eller annan lämplig skyddsutrustning för att skydda dina handleder och händer. Särskilt vid träning i högriskaktiviteter.
• Sökvid behov medicinsk behandling för att kontrollera andra sjukdomarsom kan orsaka frakturer: Om du t.ex. lider av osteoporos är det viktigt att du besöker en läkare för att genomgå behandling för att förhindra att skelettet försvagas ytterligare. För att förebygga olyckor bör du också gå till en ögonläkare för att behandla din syn, om det behövs.
• Förhindra fallolyckor i hemmet: Det är viktigt att hålla golvet i ditt hem helt konditionerat för att förhindra olyckor. Välj därför att hålla det fritt från bråte, ta bort mattor och lösa sladdar, låt möbler och prydnadsföremål stå kvar på sin vanliga plats och använd inte halkmedel när du städar.
• När du går upp eller ner för trappor är det viktigt att du använder ledstänger som stöd. Om det finns trappor i ditt hem, se till att de har bra belysning med strömbrytare högst upp och längst ner, du kan också installera ledstänger på båda sidor och till och med placera glansig tejp på trappstegen för att lättare kunna skilja dem åt.
• I köket i ditt hem bör du städa upp vätska eller matspill när de uppstår, samt placera halkfria mattor på golvet nära diskbänken och spisen. Detta kommer också att minska risken för fall som leder till brutna ben.
• I badrum är det lämpligt att ha gummimattor som är halkfria i duschen eller att använda badtofflor med halkfria sulor, samt att installera stänger bredvid dusch, badkar och toalett så att du kan hålla fast i väggarna och undvika att falla.
• I sovrummen rekommenderas att man installerar strömbrytare inom räckhåll från sängen eller har batteridrivna ficklampor till hands för att förhindra mörker när man går upp på natten. Detta är en av de främsta orsakerna till olyckor i hemmet.

Referenser

1. Hanel, D. P., Jones, M. D., & Trumble, T. E. (2002). Handledsfrakturer. Orthopedic Clinics, 33(1), 35-57. https://www.orthopedic.theclinics.com/article/S0030-5898(03)00071-3/fulltext
2. Goldfarb, C. A., Yin, Y., Gilula, L. A., Fisher, A. J., & Boyer, M. I. (2001). Handledsfrakturer: vad klinikern vill veta. Radiology, 219(1), 11-28. https://pubs.rsna.org/doi/abs/10.1148/radiology.219.1.r01ap1311
3. Altissimi, M., Antenucci, R., FIACCA, C., & MANCINI, G. B. (1986). Långtidsresultat av konservativ behandling av frakturer i distala radius. Clinical Orthopaedics and Related Research®, 206, 202-210. https://journals.lww.com/clinorthop/Abstract/1986/05000/Long_term_Results_of_Conservative_Treatment_of.35.aspx
4. Van Onselen, E. B. H., Karim, R. B., Hage, J. J., & Ritt, M. J. P. F. (2003). Prevalens och fördelning av handfrakturer. Journal of Hand Surgery, 28(5), 491-495. https://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1016/s0266-7681%2803%2900103-7
5. Barton, N. J. (1984). Frakturer i handen. Journal of bone and joint surgery. Brittisk volym, 66(2), 159-167. https://online.boneandjoint.org.uk/doi/abs/10.1302/0301-620X.66B2.6707048
6. Klotzbuecher, C. M., Ross, P. D., Landsman, P. B., Abbott III, T. A., & Berger, M. (2000). Patienter med tidigare frakturer har en ökad risk för framtida frakturer: en sammanfattning av litteraturen och statistisk syntes. Journal of bone and mineral research, 15(4), 721-739. https://asbmr.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1359/jbmr.2000.15.4.721
7. Court-Brown, C. M., & Caesar, B. (2006). Epidemiologi för frakturer hos vuxna: en översikt. Injury, 37(8), 691-697. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0020138306003238
8. Singer, B. R., McLauchlan, G. J., Robinson, C. M., & Christie, J. (1998). Epidemiologi av frakturer hos 15 000 vuxna: påverkan av ålder och kön. Journal of bone and joint surgery. Brittisk volym, 80(2), 243-248. https://online.boneandjoint.org.uk/doi/abs/10.1302/0301-620X.80B2.0800243
9. Bischoff-Ferrari, H. A., Willett, W. C., Wong, J. B., Giovannucci, E., Dietrich, T., & Dawson-Hughes, B. (2005). Förebyggande av frakturer med vitamin D-tillskott: en metaanalys av randomiserade kontrollerade studier. Jama, 293(18), 2257-2264. https://jamanetwork.com/journals/jama/article-abstract/200871
10. Patel, D. S., Roth, M., & Kapil, N. (2011). Stressfrakturer: diagnos, behandling och förebyggande. American family physician, 83(1), 39-46. https://www.aafp.org/pubs/afp/issues/2011/0101/p39.html