Tennisskador i hand och handled

Tennis anses vara den mest populära racketsporten, med minst 18 miljoner utövare bara i USA. Tyvärr finns det vissa patologier som vanligtvis drabbar tennisspelare. Vi lyfter fram sportskador på händer och handleder i tennis, som vi kommer att prata om i det här inlägget.

Om du läser det kommer du att upptäcka vilka de vanligaste hand- och handledsskadorna är hos tennisspelare, vad de består av och varför de uppstår. Dessutom kommer du att lära dig hur man tillämpar det perfekta PRICE-protokollet för denna typ av skada och du kommer att lära dig om några produkter som är indicerade för behandling av dessa skador. Nu kör vi!

Vilka är de vanligaste typerna av hand- och handledsskador när vi spelar tennis?

Det finns olika hand- och handledspatologier som är vanliga inom tennis. För det mesta beror dessa på repetitiva rörelser som görs när man slår på racketen. Detta beror främst på specifika traumatiska händelser.

I allmänhet påverkar dessa skador senor, ligament, ben och nerver i hand och handled. Lyckligtvis har dessa patologier studerats väl, och även om de är mycket vanliga hos tennisspelare, förekommer de också ofta hos andra typer av patienter.

De vanligaste hand- och handledsskadorna när vi spelar tennis är:

Extensor karpal Extensorsena (ECU) Skada

Tennisspelare lider ofta av störningar i karpala ulnara extensorsenan (ECU), tendinit och tenosynovit. De två senare orsakar ofta smärta, knäppning och svullnad över ECU-senan, vilket förvärras vid handledsflexion, ulnardeviation och supination.

Vid allvarligare skador kan även senruptur uppstå. Om den senare går av eller lossnar från ulna, är det möjligt för ECU-senan att subluxera över ulnargränsen.

Å ena sidan kan en högerstrike (särskilt när en top-spin inträffar) leda till överdriven ulnaravvikelse. Detta innebär en risk för ECU-senans integritet. Å andra sidan kan ett tvåhandigt backhandslag generera en excentrisk kontraktion av ECU-muskeln. Detta kan orsaka skada på denna sena, särskilt i den icke-dominanta handen.

Quervains tenosynovit

Även kallat Quervains syndrom, är det en tenosynovit som påverkar senorna vid tumbasen inom det första dorsala kompartmentet av karpus. I synnerhet leder denna patologi till inflammation i de peritendinösa vävnaderna i tummens långa abduktorsena (LAT) och tummens korta extensorsena (STE).

Den uppkommer vanligtvis vid överdriven användning av handleden och är vanlig i racketsporter som tennis. Patienter med denna skada lider av smärta vid basen av tummen och det radiella området av handleden, särskilt vid nivån för styloidprocessen på radius. Andra symptom är: svullnad, svaghet och svårigheter att röra tummen.

Korsningssyndrom

Detta är en tenosynovit som uppstår i korsningsområdet där handledens första dorsala kompartment (APL och EPB) och det andra dorsala kompartmentet (ECRB och ECRL) korsas. Syndromet tros uppkomma genom repetitiv friktion mellan senorna i dessa kompartment precis ovanför korsningen. Denna friktion uppstår vid handledsrörelser (särskilt flexion och extension), t.ex. vid användning av en tennisracket.

Denna skada ger upphov till smärta precis vid skärningspunkten (4 cm ovanför handleden). Det finns också svullnad och erytem i samma område. Det bör noteras att även om inflammation ses i muskelbukarna i APL och EPB, misstänks den huvudsakliga orsaken till smärtan vara tenosynovit i senorna i ECRB och ECRL.

Kapsulit i fingrar

Tennisspelare lider ofta av kapsulit i fingrarna. Denna sjukdom består av inflammation i fingrarnas ledkapsel. Sådana skador kan orsakas av stötar från den successiva användningen av racketar och bollar samt från fall eller andra traumatiska händelser.

Patienter med denna patologi uppvisar torpida smärtor i fingrarna som kan pågå i månader, i samband med inflammation i ledkapseln. Dessa symtom leder i sin tur till stelhet eller nedsatt rörlighet i det drabbade området.

Benfrakturer i hand och handled

I allmänhet består benfrakturer av att ett ben bryts eller splittras. Tennisspelare kan få dem i hand och handled på grund av kraftiga stötar, ansträngningar eller fall. De kan också drabbas av mycket små sprickor i benen som orsakas av överdriven användning, så kallad stressfraktur.

Tennisspelare drabbas ofta av dessa frakturer i: radius (Colles fraktur), scaphoid, hook (hook fraktur). Symtomen som förknippas med dessa skador är: intensiv smärta, deformitet, blödning, sprickbildning och oförmåga att röra sig. Behandling kräver medicinsk bedömning och immobilisering av det drabbade området.

Karpaltunnelsyndrom

Karpaltunneln är en kanal som bildas av ben och ligament i handleden, genom vilken fingrarnas böjsenor och medianusnerven passerar. När utrymmet i detta hålrum minskar pressas eller kläms medianusnerven, vilket ger upphov till karpaltunnelsyndrom. Repetitiva hand- och handledsrörelser, t.ex. med en racket, är riskfaktorer för denna sjukdom.

Symtomen som förknippas med detta syndrom är smärta, domningar, stickningar och svaghet i handen och underarmen. I ett tidigt skede är behandlingen enkel och består av åtgärder som immobilisering av handleden eller injektion av steroider. I värsta fall kan dock kirurgi krävas.

Avrivning av det triangulära fibrobroskkomplexet

Det triangulära fibrokartilagekomplexet (TFCC) är en struktur i det ulnara området av handleden som ger stabilitet och överför belastning. Kubital avvikelse, grepp och pronation i samband med svingen av en racket belastar TFCC. Därför är tennisspelare benägna att drabbas av bristningar i detta komplex.

Bristningar i TFCC kan vara traumatiska eller degenerativa. De ger ulnar smärta i handleden som förvärras när man utför belastande och roterande rörelser. Även svaghet i grepp, klick och instabilitet kan förekomma.

Bästa produkterna för behandling av hand- och handledsskador inom tennis

Bästsäljare

Hur använder man RICE-terapi för att behandla handleds- och handskador hos tennisspelare?

RICE-terapi är ett medicinskt protokoll som är utformat för behandling av skador. Dess namn är en akronym som bildas av initialerna för de steg som ska följas. Det är ett av de enklaste och mest effektiva protokollen som används för återhämtning efter en skada. Det finns dock andra terapier som PRICE, som egentligen är en uppdatering av RICE. PRICE-protokollet innehåller ett nytt steg: skydd.

Stegen i PRICE-protokollet förklaras i detalj nedan:

• Skydd: Det första steget består i att skydda det drabbade området. Detta innebär att man slutar med sportaktiviteter och rörelser som kan förvärra skadan. I detta skede rekommenderas att en immobilisator (slingor, ledstöd eller hängslen) monteras.
• Vila: I detta steg ska det drabbade området hållas i vila och de vanliga rörelserna som genererar för mycket ansträngning ska undvikas. Rörelser som inte äventyrar patientens integritet bör dock göras för att undvika stelhet. Generellt bör denna vila pågå i 48 timmar.
• Is: I detta steg ska kryoterapi appliceras på lesionen för att minska inflammation och smärta. För att göra det på rätt sätt bör du använda kalla kompresser eller kalla gelpåsar med en temperatur mellan 10 och 20 °C. Du bör placera dem på det drabbade området i högst 20 minuter (längre tid kan vara skadligt) cirka 6 eller 8 gånger om dagen.
• Kompression: Adekvat kompression av lesionen ger stabilitet och fasthet samtidigt som den främjar blodåterföringen till hjärtat och minskar inflammationen. I detta skede kan ett tätt bandage göras, men ett som tillåter cirkulation. Det rekommenderas att använda ett elastiskt tyg som tillåter säkra rörelser, kom ihåg att området i allmänhet inte bör vara helt immobiliserat.
• Högläge: Höjning av det skadade området bidrar till att minska inflammation och smärta. I detta skede bör du endast placera det drabbade området på en nivå ovanför hjärtat. Detta bör helst göras under viloperioder genom att stödja det drabbade området på en kudde eller annan liknande yta.

Hänvisningar

1. Gil, J. A., & Kakar, S. (2019). Hand- och handledsskador hos tennisspelare. Current reviews in musculoskeletal medicine, 12, 87-97. https://link.springer.com/article/10.1007/s12178-019-09550-w
2. Tagliafico, A. S., Ameri, P., Michaud, J., Derchi, L. E., Sormani, M. P., & Martinoli, C. (2009). Handledsskador hos icke-professionella tennisspelare: samband med olika grepp. The American journal of sports medicine, 37(4), 760-767. https://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/0363546508328112
3. Stuelcken, M., Mellifont, D., Gorman, A., & Sayers, M. (2017). Handledsskador hos tennisspelare: en narrativ översikt. Sports medicine, 47, 857-868. https://link.springer.com/article/10.1007/s40279-016-0630-x
4. Rettig, A. C. (1998). Epidemiologi för hand- och handledsskador inom idrott. Clinics in sports medicine, 17(3), 401-406. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0278591905700922
5. Lee, J. H., Oh, J. S., & Kim, M. H. (2020). Effekt av djup friktionsmassage med tejpningsteknik på styrka, smärta, funktion och muskelaktivitet i handledens extensorer hos patienter med tennisarmbåge. Journal of Musculoskeletal Science and Technology, 4(2), 76-83. https://www.jkema.org/archive/view_article?pid=jkema-4-2-76
6. Abrams, G. D., Renstrom, P. A., & Safran, M. R. (2012). Epidemiologi för muskuloskeletala skador hos tennisspelare. British journal of sports medicine, 46(7), 492-498. https://bjsm.bmj.com/content/46/7/492.short
7. Chandler, T. J. (1995). Träningslära för tennis. Clinics in sports medicine, 14(1), 33-46. https://europepmc.org/article/med/7712556
8. Nirschl, R. P. (1988). Förebyggande och behandling av armbågs- och axelskador hos tennisspelare. Clinics in Sports Medicine, 7(2), 289-308. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0278591920309364
9. Eygendaal, D., Rahussen, F. T. G., & Diercks, R. L. (2007). Biomekanik i armbågsleden hos tennisspelare och relation till patologi. British journal of sports medicine, 41(11), 820-823. https://bjsm.bmj.com/content/41/11/820.short
10. Perkins, R. H., & Davis, D. (2006). Muskuloskeletala skador inom tennis. Physical Medicine and Rehabilitation Clinics, 17(3), 609-631. https://www.pmr.theclinics.com/article/S1047-9651(06)00031-3/fulltext